onsdag 22 maj 2013

Sjuk, reality TV och budskap

Jaha, så var det då dags att även för mig att erkänna att jag åkt på årets influensa, om än något lindrigare art. Flera har varit dåliga på jobbet och varit borta en vecka ibland längre:(. Mitt  började nog med VAB (Vård Av Barn) för stora tjejen i torsdags. Hon var jättedålig och det blev lugna dagar men på lördagen var hon feberfri. Så jag vågade mig på en cykeltur till mormor och morfar. Årets första åskoväder hade anlänt men vi cyklade mellan skurarna och det var riktigt fint när vi gav oss iväg:-). Lilltjejen får inte cykla själv än, p.g.a den brutna armen. Gipset är borta men "brottet" får inte gå upp så därför ingen cykling, hoppa i studsmatta etc. Hm...jag som precis hade sålt min cykelsits, hade ju liksom ingen användning för den. Men, vi löste det fin-fint. Lill-tjejen fick sitta bakom mig, på en gelsits (mormor har en sådan till sin cykelsadel) och det gick utmärkt. Nu är det ju inte så långt emellan mormor och morfar och vår bostad men ändå. Vi lyckades också grilla mellan regnskurarna, eller nåja, morfar fick flytta in grillen lite, under tak, men det funkade bra iaf:D. Nöjda och glada barn, cyklade vi hemåt igen lagom till läggdags för lilltjejen och Eurovision för mig och stora tjejen.

Eurovision...hm, intressant upplevelse eller NOT! Har blandade känslor för detta spektakel, men lite kul var det ju att Danmark vann, jag röstade på dom - och på Norge;-). Tyckte dom var bra båda två. Däremot röstade jag inte på Azerbadjan, men en helt ok låt den också. Nu så här några dagar efteråt kommer jag inte ihåg hur någon av låtarna låter, den enda jag kan är Robins "You", en låt som bara låter bra när han sjunger den själv;-), men än har jag inte hört någon som kan sjunga den;-).

Källa:
 
 

När jag vaknade upp på söndagen kände jag mig väldigt tjock i halsen och förkyld, jisses vad snabbt det kom:(. Barnen var hos grannen och lekte hela dagen och jag vilade mig. Det blev värre iaf:(. Feber, förkyld och hosta och så har det varit sedan i söndags. Det var bara och ringa och sjukskriva sig och ladda upp med näsdukar, Rinexin (avsvällande tabletter, jag måste ta när förkylningen är så här kraftig, minskar risken för bihåleinflammation), Nasonex (nässpray), värktabletter och diverse astmamediciner. När jag fick småbarn så öppnade sig en ny värld för mig vad gäller medicinska diagnoser och begrepp. "Förkylningsastma", ansträngningsastma, allergisk astma etc. Nåväl, jag tog hand om konstant förkylda barn, de första tre åren var jag ju hemma och det var inte annat än saltlösning och andningsmasker. Ett pris jag fick betala var bl.a. bihåleinflammationer en efter en efter varandra, det är för j-ligt för den som inte vet. Förkylningsastma fick jag också, något jag trodde bara barn kunde få, men icke. Jag har det definitiv och utan min astmamedicin hade det blivit ännu jobbigare. Så jag har preparerat mig väl inför denna skrivstund: Ibumetin (värktabletter mot febern), astmaspray, nässpray mm. Som pricken över i så har katt****** kommit hem med sandloppor igen-urk. Jag har klarat mig från nya bett, men så i förrgår kväll så gosade jag med henne i soffan och nu har jag nya bett:(. Dom svullnar upp, kliar förbannat och svider dessutom. Ja, visst är jag allergisk mot dem också:(. Så mot detta tar jag Tavegyl (allergimedicin), kylbalsam (mot klådan) och en spansk "mirakelsalva" mot de sår som jag lyckats åstadkomma. Jag känner mig verkligen superfräsch! I min jakt på roliga bilder hittade jag en som jag bara kände att jag var tvunge att dela med mig av. OBS! Inget för "känsliga" skippa o läs den då;-)


Men en fördel (eller nackdel, beroende på hur man ser det) är att mitt TV-tittande vidgas och jag ser på saker som jag aldrig sett förut. "The real housewives of Orange county" är en sådan, det är en "reunion" och klipp visas och diskuteras från förra årets säsong. Horribelt beteende från de flesta av dem, men lite kul är det allt. Men "The real housewives from New York" tar priset. Jag fattar inte att folk verkligen har tittat/tittar på det här. Dom beter sig som småbarn och kastar så mycket elakt på varandra så det känns som man befinner sig i sandlådan ibland. I min stilla tanke så undrar jag hur "äkta" är det här? Beter dom sig verkligen så här illa mot varandra eller är allt ett "spel" för TV? Tyvärr, efter att ha sett ett par re-union avsnitt, så tror jag att de kan vara så elaka mot sig själv och mot varandra, utan att ha ett uns av självkritik. Alltid den andres fel, precis som småbarn innan de lärt sig utveckla empati. Intressant...nja, om man ska skriva en uppsats i socialt arbete, kanske. Nu är det enbart tidsfördriv. Jag fick dock slå över för det blev för mycket tjafs och bråk i rutan och jag fick ont i huvudet. Hamnade hos Oprah, intressant kvinna och grymt bra intervjuare. Marion Jones talade ut första gången efter fängelsvistelsen på 6 mån. Hon åkte ju på 6mån för att ha LJUGIT för FBI angående hennes användning av anabola steroider. Ingen skyddstillsyn, böter eller samhällstjänst utan FÄNGELSE. Utifrån min svenska, kanske mer liberala syn, kändes det straffet hårt, men såklart ett straff som sände ut signaler till alla: "tro inte att du kan komma undan trots att du är en kändis/världsidrottare". Det var en tuff interjuv att titta på, den berörde, upprörde och jag lär inte glömma den. Speciellt inte brevet till sina söner, hon skrev det i fängelset, som hon läste upp i TV. Lämnade ingen orörd.

Jag vet, att anabola steroider är förbjudet, men vem vet vad som är rätt eller fel i hennes intagande av det. Hon säger att hon fick "kosttillkott" av tränaren, det råkade vara anabola som hon inte visste att hon tog. Hon var ung, oerfaren och naiv och litade blint på sin tränare. Tränaren förnekar all medveten anabola preparat till Marion. Hon förstod först när åklagaren höll upp en flaska att "herregud, det är ju det jag fått av tränaren". Hon fattade där och då, på två sek, ett avgörande men ack så felaktigt och dumt beslut: att ljuga och säga att hon inte visste vad det var och att hon aldrig tagit det. Vem som har rätt och vem som har fel, vet inte jag. Hon är dömd för att ha ljugit för FBI, om ovan nämnda flaska, hon visste vad det var för hon kände igen den, eftersom den var exakt samma som hennes tränaren givit henne. Samtliga rekord, medaljer och div annat togs ifrån henne. Med rätta förstås, men samtidigt tyckte jag synd om henne. Straffet är hårt och hon har sonat sitt straff, hoppas hon hittar rätt nivå och lever ett bra liv nu iaf och att folk INTE fortsätter att döma henne. Hon har sonat sitt brott, med råge, kan jag tycka.

Marion Jones, läser upp sitt brev och Oprah Winfrey, bild från dagens program  i kanal 8 (säkert repris)

Lögner-  det kommer sällan något gott ur dem och jag försöker lära mina barn att inte ljuga, alltid tala sanning (även om dom tror att jag kommer bli ledsen/arg/besviken etc) och jag hoppas att jag har förmedlat ärlighet som en dygd och en förutsättning för att bygga relationer, såväl vänskap som kärlek. Jag har en "låååång" lista på hur jag vill att min eventuella nästa man "ska vara". Tror inte det finns någon singelman som kan pricka in allt på den listan, men lite kul är det iaf. Jag ska fila lite till på den och publicera den inom kort:-). Men jag kan garantera att jag sätter ärlighet högst! Den egenskapen måste vara med.

Amelia (har tydligen gjort en undersökning utifrån svenska kvinnnors drömman, här är en del av den, resten finns väl i tidningen). Källa: http://www.amelia.se/Global/Amelia/senaste-numret/2007/amelia1407/drommannen/Mansundersokning2.jpg


Ja, det är inte många fördelar att vara sjuk, men jag har nog vidgat vyerna lite även om jag inte kan känna igen att jag mött några amerikaner som ens påminner om dom på TV, inte det minsta. Precis som i Sveriges varianter, inte många känner igen sig i div tjejers och killars beteende i shower som Big brother, ??, kmmer inte ens ihåg några. Det finns några få riktigt bra realityshower, tycker jag: Sveriges mästerkock och Biggest looser. De känns äkta och deltagarna lär sig verkligen något och får ut något av det. "Du är vad du äter" tycker jag också är bra. Men jag har aldrig sett ett avsnitt av ??? vad det nu heter som hon Maria Montassami var med i. För mig är hon okänd och nån som dök upp och tydligen hade kommenterat "åh, tofsarna bara hänger ner":-). Nu dansar hon i Let´s Dance och hon verkar ju himla rolig och go om än väldigt amerikansk, vad det nu är;-).

Jag bodde ju i USA i ett år, i Boston, och jag mötte inget av det liv eller beteende som jag har fått beskåda på TV under mina sjukdagar. Men däremot lyckades jag få ett stärkt självförtroende och självkänsla "You can do anything you want"-mentaliteten kan ibland gå över gränsen men faktum är att deras tro på sig själva och på andra gör att man blir "smittad" av den andan, vare sig man vill eller inte. Innan jag åkte till Boston så visste jag knappt vad ett universitet vad för något. När jag kom hem var jag totalt målinriktad och fokuserad på vad jag skulle göra. Jag sökte 8 jobb på en vecka, gick på söka-jobb-kurs och insåg att det bara var jag som varit arbetslös så kort tid. Flera som satt där hade varit ett år och längre och knapp sökt ett jobb. Jag var alltså heltaggad, javisst, jag fick ett jobb och det hade jag ett halvår sen var det plugga på Komvux för att ja...just det- kunna söka in till unversitetet. Jag kände att lärarjobbet var min grej, efter att ha prövat att jobba på skola som lärarassistent i ett halvår, vilket jag är väldigt tacksam för. Nu är det 20 år sedan jag bodde i USA men jag har besökt landet sen dess, senast 2004 och då blev det Californien, Arizona mm. Eller de kanske mer kända: Grand Canyon, Las Vegas, Los Angeles och San Fransisco. Jag kan definitivt tänka mig att åka till USA igen, det finns så mycket mer att utforska. Jag skulle gärna göra ett besök i "Southern" dvs Södra USA, så mycket att se och lära där:-)
Källa: http://media.away.com//away/images/grand-canyon-np.jpg


Så idag får det bli två budskap:
Håll er till sanningen - alltid :-) och
Du ska tro att du är något dvs väldigt "osvenskt" men anti-jantelagen. Här handlar det inte om att man ska köra över andra utan att man ska tro på sig själv; att just du kan bli något, det du vill - det kan du bli. Låt ingen annan intala dig något annat. Endast du kan ändra/förändra din situation - Lycka till, med allt DU företar dig.

Stor kram från sjuksängen <3

tisdag 7 maj 2013

Nationella prov, inskolning på fritids och "sjukgymnastik";-)

Ja, så var det då dags för de årliga nationella proven. Bara det att i år är det även år 6 och nationella prov (NP) inte bara i Ma, Sv, eng utan även No och SO. SO år 6, på min skola, fick historia. Det vill till att ha ett grymt bra minne om man ska kunna rätt kronologisk ordning på sten-, järn- och bronsålder och därifrån ända till Frihetstiden (1700-talet). Det var dessutom prov i dagarna 2. Del A var mest kryssfrågor med ett par längre utredande frågor. Del B var textläsning och text-och bildtolkning. Usch, jag tyckte faktiskt synd om eleverna och sen när jag nu ska sätta mig och rätta detta så tycker jag synd om mig själv:S. Jag har nu 75 NP som ska rätta på 1 och en halvdag- det är vad vår chef har bedömt att det tar i tid. Hm...jag ska ställa klockan och verkligen se den effektiva tiden hur lång tid dessa prov tar. Kan bli intressant... Syftet med NP är ju att mäta elevers kunskap och ha ett "bedömningsunderlag", vilket i år för SO:n är "försök". Dvs vi lärare behöver inte ta hänsyn till dessa prov i detta "försöksNP". Jag känner att det kan användas som "stöd" i bedömning om jag känner att det behövs annars inte. Jag har bedömningsunderlag som räcker gott och väl. SO är mycket diskussion och reflektion under lektionstid - det syns inte på NP:/ i alla fall inte för dem som har svårare att uttrycka sig skriftligt men kan resonera och motivera muntligt.


Om jag nu tar och breddar mitt resonemang och lyfter blickarna uppåt till riksdag och regeringsnivå så undrar jag lite...vad ska ni göra med allt detta? Vad kommer det att mäta: vem som  har bäst minne från låg-och mellanstadietiden? Många av dom saker som var i detta NP har inte jag gått igenom med dem, låg och mellanstadiekunskap. Dessutom kommer klassen från två olika skolor och säkert uppåt 4-5 olika klasser. Således har en del läst MYCKET om vikingarna och andra lite och en del känner till Gustav Vasa medan andra inte ens har en aning om vem det är. "Tur" att jag knöt an och gick tillbaka lite i historien då jag startade upp 1600-talet (år 6 historiastart). Men eftersom tidstrycket är tufft om man ska hinna med alla moment och "kurser" man ska ha med så blev det väldigt kort repetition av reformationen (för somliga helt  ny kunskap) och Gustav Vasa. Detta kan bli en intressant rättning;-). Att mäta kunskap är inte lätt - men en sak är säker - eleverna lär sig inte mer historia av NP, jag hoppas att dom inte tröttnat helt på historia efter detta. Det verkar dock hoppfullt, eftersom vi nu har grupparbete och de ska fokusera på olika avsnitt t.ex. Stormaktstidens människor, Karl XII och Frihetstiden. Framförallt de två sistnämnda är intressant, vi går igenom det nu och det fanns med på NP. Otroligt nog var det flera som hade snappat upp det i alla fall:-). Så imorgon ska jag arbeta hemifrån och rätta NP, sitta inomhus i tystnaden hemma- det är supereffektivt, eftersom det är så mycket ljud på jobbet och där blir jag avbruten hela tiden.

 

Idag var jag på lilla tjejens inskolning på fritids. Ja, du läste rätt inskolning inför höstens förskoleklasstart. Det funkar hur bra som helst och jag är så glad att det är flera av hennes kompisar som valt samma skola och pedagogerna samt flera andra klasskamrater känner jag till sedan innan. Så även Ida, som känner sig helt trygg. Hon sa idag att "jag kände mig lite ensam ett tag med då hittade jag" Beatrice (av mig påhittat namn). Vad bra, tyckte förstås jag, som samtidigt undrade oroligt varför hon kände sig ensam. Jo, jag kunde ju inte åka linbana med min brutna arm (jodå, hon kunde men hon får inte;-) och det gjorde alla andra kompisar. Vilken tur i oturen då att du hittade en ny kompis då, sa jag. "Ja", sa lilltjejen, och lyste upp som en sol. Hm...det känns lite konstigt, jag är inte småbarnsmamma längre. Har snart två skolbarn och det börjar märkas och kännas att det börjar bli "lite lättare" dvs jag behöver inte ha riktigt samma "koll och kontroll" längre. Mycket klarar de själva även om de fortfarande behöver en vuxen i sin närhet så kan jag faktiskt lämna en kort stund (t.ex. om de tittar på Bompa) för att åka iväg och handla nåt jag glömt etc. Dessutom är det lättare att skaffa barnvakt:-). Så är det ju mer kompisar och kompisars föräldrar i deras liv och dessa är så viktiga, både för barnen men också för mig:-). Vi hjälps åt, lämnar, hämtar tar med hem och skjutsar till olika aktiviteter. Guld värt:D.

 

Direkt efter jag hade skjutsat tillbaka lilltjejen till dagis (jo, jag vet att det heter förskola) så var det min sjukgymnastik som skulle genomföras. Kan inte säga att jag var supermotiverad, så tråkig träning. Men nånstans på vägen dit så bestämde jag mig att jag skulle testa min styrka och utmana mig lite. Jag har nämligen känt mig lite bättre och "piggare" (inte pigg som fri från trötthet, men piggare i huvudet från hjärnskakningen) och inte haft så ofta återkommande huvudvärk. SÅ när jag väl hade bytt om och skulle sätta mig på cykeln så tänkte jag: NÄ! Jag tog crosstrainern och körde hårt i 10 min, gick utmärkt! Blev förstås taggad av det och körde ben med full styrka:o). Min sjukgymnast var inte där, då hon var upptagen av en annan patient på ett rum. Så jag "passade på";-). Sen var det utfall och då hängde jag på lite vikter, ingen överdrift men ändå... Helt klart är att jag fixade ett styrketräningspass och det med styrka och balans - har ännu ingen huvudvärk:D. För det är ju det som har hänt tidigare om jag har ansträngt mig i fysisk träning och/eller för mycket jobb så har jag fått huvudvärk, yrsel mm.



Nu känns det helt ok att ligga på sofflocket, katten bredvid (hoppas nu att kattrackarn är loppfri!) och slötittandes på Äntligen hemma (simultanförmågan är numera nästan som förut mao;-). Nästa torsdag ska jag träffa min sjukgymnast för sista gången. Nu tycker hon att jag ska klara mig själv med egen träning. Jag trodde att jag skulle få gå självträning där, men det verkar jag inte få. Trist, för jag fixar inte gymmet än (för hög musik och för mycket liv, det är den stora skillnaden mellan vanligt gym och rehabgym). Hon svarar då att "det behöver inte vara styrketräning, yoga och promenader/löpning räcker gott). Hm...men, det är ju jag som ska må bra också. Jag råkar ju känna mig själv och min kropp behöver styrketräning för att må bra - såväl fysiskt som psykiskt. Men, men jag ska starta upp mig genom att testa en löprunda i dagarna här. Bilden intill är inte jag - tyvärr;-). Men om man tar bort några vikter och ökar några (!) kilon på kroppen så såg det nog ungefär likadant ut för mig idag;-).

Jag känner ett försiktigt hopp om att jag faktiskt kommer att bli HELT frisk snart, jag har inte riktigt vågat tro på det, efter alla bakslag, så jag satte till julen så är jag HELT frisk. Innan alla bakslag hade jag midsommar som mitt mål att vara HELT frisk. Det tror jag inte nu, men däremot något mittimellan midsommar och jul, kanske;-)?

Önskar er alla en härlig dag och "långledigt" för er som har det. Jag njuter och vilar och förhoppningsvis har jag tränat och vilat bort den begynnande förkylnig som jag känt av (ni vet sticket i halsen och nysningarna, usch!).

Kram på er - och kom ihåg - oavsett om det gäller NP, träning eller medarbetarsamtal/lönesamtal så är det inte de resultaten som är viktigast - det är definitivt HÄLSAN som är viktigast. För är man inte frisk så betyder inga prov/löneökningar/träningsrekord ingenting. Jag vet vad som är viktigast för mig i mitt liv - vet du?