Om jag nu tar och breddar mitt resonemang och lyfter blickarna uppåt till riksdag och regeringsnivå så undrar jag lite...vad ska ni göra med allt detta? Vad kommer det att mäta: vem som har bäst minne från låg-och mellanstadietiden? Många av dom saker som var i detta NP har inte jag gått igenom med dem, låg och mellanstadiekunskap. Dessutom kommer klassen från två olika skolor och säkert uppåt 4-5 olika klasser. Således har en del läst MYCKET om vikingarna och andra lite och en del känner till Gustav Vasa medan andra inte ens har en aning om vem det är. "Tur" att jag knöt an och gick tillbaka lite i historien då jag startade upp 1600-talet (år 6 historiastart). Men eftersom tidstrycket är tufft om man ska hinna med alla moment och "kurser" man ska ha med så blev det väldigt kort repetition av reformationen (för somliga helt ny kunskap) och Gustav Vasa. Detta kan bli en intressant rättning;-). Att mäta kunskap är inte lätt - men en sak är säker - eleverna lär sig inte mer historia av NP, jag hoppas att dom inte tröttnat helt på historia efter detta. Det verkar dock hoppfullt, eftersom vi nu har grupparbete och de ska fokusera på olika avsnitt t.ex. Stormaktstidens människor, Karl XII och Frihetstiden. Framförallt de två sistnämnda är intressant, vi går igenom det nu och det fanns med på NP. Otroligt nog var det flera som hade snappat upp det i alla fall:-). Så imorgon ska jag arbeta hemifrån och rätta NP, sitta inomhus i tystnaden hemma- det är supereffektivt, eftersom det är så mycket ljud på jobbet och där blir jag avbruten hela tiden.
Idag var jag på lilla tjejens inskolning på fritids. Ja, du läste rätt inskolning inför höstens förskoleklasstart. Det funkar hur bra som helst och jag är så glad att det är flera av hennes kompisar som valt samma skola och pedagogerna samt flera andra klasskamrater känner jag till sedan innan. Så även Ida, som känner sig helt trygg. Hon sa idag att "jag kände mig lite ensam ett tag med då hittade jag" Beatrice (av mig påhittat namn). Vad bra, tyckte förstås jag, som samtidigt undrade oroligt varför hon kände sig ensam. Jo, jag kunde ju inte åka linbana med min brutna arm (jodå, hon kunde men hon får inte;-) och det gjorde alla andra kompisar. Vilken tur i oturen då att du hittade en ny kompis då, sa jag. "Ja", sa lilltjejen, och lyste upp som en sol. Hm...det känns lite konstigt, jag är inte småbarnsmamma längre. Har snart två skolbarn och det börjar märkas och kännas att det börjar bli "lite lättare" dvs jag behöver inte ha riktigt samma "koll och kontroll" längre. Mycket klarar de själva även om de fortfarande behöver en vuxen i sin närhet så kan jag faktiskt lämna en kort stund (t.ex. om de tittar på Bompa) för att åka iväg och handla nåt jag glömt etc. Dessutom är det lättare att skaffa barnvakt:-). Så är det ju mer kompisar och kompisars föräldrar i deras liv och dessa är så viktiga, både för barnen men också för mig:-). Vi hjälps åt, lämnar, hämtar tar med hem och skjutsar till olika aktiviteter. Guld värt:D.
Direkt efter jag hade skjutsat tillbaka lilltjejen till dagis (jo, jag vet att det heter förskola) så var det min sjukgymnastik som skulle genomföras. Kan inte säga att jag var supermotiverad, så tråkig träning. Men nånstans på vägen dit så bestämde jag mig att jag skulle testa min styrka och utmana mig lite. Jag har nämligen känt mig lite bättre och "piggare" (inte pigg som fri från trötthet, men piggare i huvudet från hjärnskakningen) och inte haft så ofta återkommande huvudvärk. SÅ när jag väl hade bytt om och skulle sätta mig på cykeln så tänkte jag: NÄ! Jag tog crosstrainern och körde hårt i 10 min, gick utmärkt! Blev förstås taggad av det och körde ben med full styrka:o). Min sjukgymnast var inte där, då hon var upptagen av en annan patient på ett rum. Så jag "passade på";-). Sen var det utfall och då hängde jag på lite vikter, ingen överdrift men ändå... Helt klart är att jag fixade ett styrketräningspass och det med styrka och balans - har ännu ingen huvudvärk:D. För det är ju det som har hänt tidigare om jag har ansträngt mig i fysisk träning och/eller för mycket jobb så har jag fått huvudvärk, yrsel mm.
Nu känns det helt ok att ligga på sofflocket, katten bredvid (hoppas nu att kattrackarn är loppfri!) och slötittandes på Äntligen hemma (simultanförmågan är numera nästan som förut mao;-). Nästa torsdag ska jag träffa min sjukgymnast för sista gången. Nu tycker hon att jag ska klara mig själv med egen träning. Jag trodde att jag skulle få gå självträning där, men det verkar jag inte få. Trist, för jag fixar inte gymmet än (för hög musik och för mycket liv, det är den stora skillnaden mellan vanligt gym och rehabgym). Hon svarar då att "det behöver inte vara styrketräning, yoga och promenader/löpning räcker gott). Hm...men, det är ju jag som ska må bra också. Jag råkar ju känna mig själv och min kropp behöver styrketräning för att må bra - såväl fysiskt som psykiskt. Men, men jag ska starta upp mig genom att testa en löprunda i dagarna här. Bilden intill är inte jag - tyvärr;-). Men om man tar bort några vikter och ökar några (!) kilon på kroppen så såg det nog ungefär likadant ut för mig idag;-).
Jag känner ett försiktigt hopp om att jag faktiskt kommer att bli HELT frisk snart, jag har inte riktigt vågat tro på det, efter alla bakslag, så jag satte till julen så är jag HELT frisk. Innan alla bakslag hade jag midsommar som mitt mål att vara HELT frisk. Det tror jag inte nu, men däremot något mittimellan midsommar och jul, kanske;-)?
Önskar er alla en härlig dag och "långledigt" för er som har det. Jag njuter och vilar och förhoppningsvis har jag tränat och vilat bort den begynnande förkylnig som jag känt av (ni vet sticket i halsen och nysningarna, usch!).
Kram på er - och kom ihåg - oavsett om det gäller NP, träning eller medarbetarsamtal/lönesamtal så är det inte de resultaten som är viktigast - det är definitivt HÄLSAN som är viktigast. För är man inte frisk så betyder inga prov/löneökningar/träningsrekord ingenting. Jag vet vad som är viktigast för mig i mitt liv - vet du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar