Barnsjukhus, skilsmässo-dilemma, kränkt katt o sushi...

Igår kl 10.15 var det läkarbesök o förberedelse för stora tjejens undersökning/operation idag kl. 7.30, den förväntas ta max 1h, men tog sist 3.5h, förra året:(. Nu har jag (sitter på en sida av rummet o hennes pappa på den andra, jobbandes) suttit i drygt en timme. Kan betyda att de inte hittat nåt eller så har de det. Jag fick följa med in i op.rummet o ha grönkläderna på o nätmössa :-). Usch, vad liten hon såg ut när hon o nalle (också han i nätmössa:), låg på operationsbordet. Jag märkte att hon blev orolig när syrgasmasken kom på o när narkosläkaren sprutade in, först ett medel hon blev snurrig av o sen själva sömnmedlet. Jag höll hennes lilla hand o kände den slappa, sakta räknade jag ner: tio, nio, åtta, sju...sen sov hon o nu sitter jag här o känner mig ynklig.

Fan, vad jag saknar tiden då vi var två föräldrar som stöttade varandra i sådana här saker. Något stöd känner jag inte, snarare tvärtom, mycket för att det är "jobbigt" att ses. Det är min känsla, mina tankar och min upplevelse jag skriver om nu, så "håll i hatten". Det är fullt av andra barn på avdelningen och på op, samtliga med båda föräldrarna och där föräldrarna stöttar varandra. Visst mycket var mitt "fel" idag, jag var på uruselt humör och var jättetrött, eftersom jag varit uppe sen 5.30 och haft en sparkande 6-åring bredvid mig, hela natten. Dessutom är vi inte överens om hur man ska hantera nya partners i barnens liv. Jag tycker man ska vänta med det tills man vet vad man känner o vad man vill med den nye. Han tycker att  det inte spelar någon roll, verkar de som iaf (han säger inte mycket, som vanligt). Verkar köra trial and error, funkar det så funkar det. Min stora oro är ju att barnen ska få en massa olika kvinnor, som kommer o går. De fäster sig o sen kanske det tar slut. Ja, men jag kan inte göra något åt det, jag vet, men det är j-ligt jobbigt ändå. Men huvudsaken att jag vet var jag står o hur jag resonerar (vet jag det?). Stabilitet o trygghet vill jag ge mina barn och det innebär att jag ALLTID sätter dem främst, "i första rummet". För mig inkluderar det att inte röra till det med en "ny" partner i deras liv. Det innebär inte att jag inte vill träffa någon, det innebär att jag isf ska sköta det mer diskret o vänta och introducera någon ny tills jag vet vad jag vill själv, förhoppningsvis tar det inte 10 år även om det känns så just nu;-).




Jag ser ingen anledning att skynda på med att introducera en ny man i deras liv och är jag/skulle jag vara i dejtingstadiet är det uteslutet. Nog sagt om det, så länge, det är fritt att tycka och tänka vad man vill i detta landet, som tur är;-). Hans och min upplevelse av saker och ting är förstås inte samma, det finns ju en (eller flera!) anledningar till att man genomför skilsmässa. Den som säger att "folk skiljer sig för lätt", har jag faktiskt lust att slå på käften. Det är möjligt att somliga "ger upp för lätt" dvs att det finns mer att göra och kämpa sig igenom, allt för att rädda relationen (men till vilket pris?). Men att skilja sig är "inte lätt" - det är ett helvete och det tar lång tid att komma över (gör man nånsin det?). För mig är det ett misslyckande och en stor sorg - så fick jag sagt det, någon gång var jag tvungen att få det ur mig -  och den här bloggen är lite av min terapi. Ibland är jag lite bitter på livet, oftast inte, men idag blev jag så in i h-e påmind om att jag var skild och det problematiska med det.


(En jätterolig bok, jag fick av min kompis D, ett litet boktips;-). För mig, mycket igenkännande situationer, dock inte nakendiscot;-). Kanske kommer jag också till tiden som undertiteln säger, med blinkning till filmen Ogifta par, "kåt, glad och tacksam";-).

Förberedelserna för denna operation var tuffa, fastande i 24h, fantastisk liten tjej jag har, det var tufft för oss båda. Jag fick tjata om drickandet, 4 liter, under hela dagen igår. Hon höll på att kräkas av näringsdryckerna o jag blev så frustrerad över situationen att jag slängde ut alltihop. Det blev hemmagjord näringsdryck, dvs vätskeersättning o den drack hon, smakade äckligt, tyckte jag. Definitivt äckligare än en näringsdryck med svartvinbärssmak, ja barn kan överraska:). Så vi var trötta redan innan operationen/undersökningen och narkosen. Tröttast efter denna dagen var nog
jag;-).

(Allt ovan skrivet på sjukhuset och redigerat i efterhand, hemma, tur att jag redigerade om man säger så, du får själv fundera vad jag har redigerat bort och dragit ifrån;-)
--------

Flera timmar senare...
Ja, min stora tjej var glad och hyfsat pigg när hon vaknat till och åt en hel lunch, jättehungrig förstås:-). Förutom lite ont i halsen, så hade hon inte ont eller så. Läkaren kom och pratade med oss och berättade om att man kunde se att hon hade irritationer från reflux, så det var bara att forsätta med medicinen (Zantac). Alla andra provsvar tog sex (6!) veckor, bl.a. ev annan födoämnesallergi. Det blir alltså en återbesökstid om sex veckor, en kallelse ska visst komma automatiskt (jag är
imponerad;-). Tjohoo:-), inga andra konstigheter, vad de kunde se med "blotta ögat". Både jag och Thyra var lättade och hon sa i bilen efteråt: "vad bra att dom inte hittade något konstigt i min mage". Där ser man, det rör sig mycket i huvudet på våra barn, mer än vad man tror. Jag ville väldigt gärna belöna henne för att hon varit så modig och på så gott humör (bättre humör än sin mamma;-) så jag erbjöd mig att hon skulle få välja vad hon ville till middag, varav hon svarar: "rökt makrill med kokt potatis och smält smör". Det var inte det svaret jag hade väntat mig, men har man lovat så har man. Det fick bli en sväng till fiskaffären och en rökt makrill, fiskbullar till lilltjejen och sushi till mig B-), Efter middagen så myser vi alla tre i soffan och äter lite popcorn och har "mini-fredagsmys". Trötta barn och nu ska jag få min stora tjeja att somna, hoppas det funkar med tanke på narkos och "middagssömn", men hon borde vara sovtrött nu. Trött är hon iaf, men sen ska dom ju somna
också;-).

 Sushi, mums:-). Måste skriva upp "Pinnar" på inköpslistan!

Så var det "lopp-katten" då....hm...ja, hon är jättesur på mig och hon har begränsade ytor hon får vara på. EJ sovrummen! Jag stänger dörrarna då hon är inne, hon tittar kränkt och surt på mig. Men så fick hon dispens igår och la sig förnöjt och somnade i mitt knä. Inga loppor vad jag kan se (och känna!), fast det kliar på mig av bara tanken. Alla ev rester under bordet från rökt makrill, fiskburgare mm tog Selma gladeligen hand om, vilken delikatess (och jag är glad som slapp sopa, lika bra som att ha hund),

 

Just nu avnjuter jag ett glas rött med katten bredvid mig, ivrigt tvättande av sin päls (vill hon få bort loppsprayen, måntro?). Pinsamt är att jag har lånat bästa sprayen av min kompis N och det verkar som att djuraffären inte har den, iaf inte den här ute. Ska testa den i Torslanda, måste köpa ny spray till henne (läs fylla på den flaskan jag fick av henne, typ halva kvar;-).  Så slipper jag skämmas, råkade se prislappen: 175 kr!!! Herregud, jag har gladeligen sprayat loss 100 spänn på möbler, katt och div annat. Hoppas det hjälper också, med det verkar ju så:D.

 

Ha en bra Valborgsmässoafton och Första maj! Glöm inte att vi firar in VÅREN på Valborgsmässoafton, hm...det blåser hård kall (n/v?) vind och 8 grader ute...våren känns långt borta:/. MEN, imorgon ska det bli SOL och 11 grader, visserligen blåsigt men det är det ju nästan jämt.

 

Håll i hatten  - i dubbel bemärkelse;-).

Kram på er!
/BITTERpedagogen 

  

  

Kattloppor, cykelhjälmpremiär, vinylbar och sanering...

Hm...myggorna är tidiga i år, tänker jag när jag inspekterar mina bett på benen och armarna, 4st:(. Kliar som f-n. Då min underbara vän N kom på besök i torsdags så såg hon på betten och sa: "det är loppbett". Tydligen är det Selma (katten) som får med sig det in och så hoppar dom över till mig:(. URK! Jag fick fullständig panik och ger mig hastigt iväg till Apoteket och köper Frontline. Nu j-lar ska kattskrället behandlas. Två doser i nacken/manken och så ska det hålla i ca 4v. Håller borta fästingar, loppor mm, jag har dessutom redan plockat en fästing på henne:(. Så igår var det till att börja ställa till tvätt-sängkläder-projekt. Ett jätteprojekt, som fick forsätta idag och nu utökade jag tvätt- och städprojektet till att inkludera ALLA kuddar, sängtäcken soffkuddar, kattleksaker kattäcke mm. Så mycket saker och herregud vad kuddar det är! Nåja, jag kanske överdrev min städning/sanering en aning, men när jag läste om att loppan kan överleva utanför värddjuret (vilket namn, jag vill inte vara någon värd till loppor, tror inte min katt vill det heller:/). Så saneringen och tvättandet lär fortsätta imorgon också. Fast jag har faktiskt INTE sett en enda loppa IRL vare sig levande eller död;-).

 

:-) en rolig bild, som jag hittade man får skratta åt loppeländer, men jag tror inte jag har några som har överlevt (hm...jag har inte ens sett några, bara betten:o)

 

Men igår kväll blev det iaf en tur till Hönö idrottshall för att titta på barn-och ungdomsgymnastikuppvisningen. Så jag premiäranvände min cykelhjälm och kände mig verkligen helladdad inför en cykeltur på öa;-). Jag cyklade först till kompisen D:s lägenhet och slängde av lite mat mm (som vi skulle ha sen) och när vi går ut så står hennes hyresvärd och några goa "ögobba" (ögubbar). En av dem frågade: "Vart ska ni?" Vi svarar: Kulinggympan. Då kommer hans svar blixtsnabbt: "Ja, dä kan de finnas gössa osså" (Ja, där kan det finnas karlar/män/killar också). Herregud, vad vi skrattade - en underbar kommentar, det måste ju ha inneburit att vi var söta och fina:p, som om vi var på väg ut på fest:-).


Nåväl, väl framme vid gympahallen så gick vi upp och ställde oss på läktaren. Två anledningar; mitt huvud pallade inte ljudet ner i hallen och risk för att barnen (både kompisens och mina barn var med i uppvisningen) Lilltjejen kunde ju inte vara med p.g.a. bruten arm men stora tjejen var en jättesöt ballerina. Det var cirkustema iår och det vimlade av hundar, clowner, leoparder. Starke Adolf och ballerinor då. Jätteduktiga flickor och pojkar, jag reflekterar över att jag inte skulle kunna göra så mycket av dom sakerna som dom gjorde. (Kan jag ens slå en kullerbytta längre?). Jag kan definitivt inte jula och jag kan inte stå på händer. Jag vinkade till stora tjejen och hon var helnöjd med att jag var där, sken upp som en sol:D. Lilltjejen sprang upp till läktaren, där jag stod med en kompis, och blev jätteglad och stod hos mig en stund. Mysigt, det är härligt att man kan se sina barn även när det inte är "min vecka", det funkade bra med "avsked" också (det kan ibland bli lite ledsamt och tår i ögat, hos både dom och mig).

 

Vackra rosor, har nu stått i en vecka! Rekord för jag har ju inte gröna fingrar ju;-)

Efteråt gick vi hem till D:s lägenhet och "gobba" stod fortfarande kvar och tittade på marken och en stor sten (dom höll på med att spräcka stenbumling i trädgården). Vi skrattade och gick in och lagade mat, drack vin och lyssnade på grymt bra mix på radion "Mix Megapol" körde 90-tal, hur kul som helst. Måste kolla min 90-tals Spotify-lista och se om jag har sån bra mig där. Vi bestämde oss sen för att cykla ut och se lite annat än hemmets väggar och vi valde Vinylbaren, inget inträde och enkelt att "bara slinka in". Jag kände definitivt att musiken var högre denna gången än sist jag var där, vilket var i augusti. Hm...vi pratade så gott det gick och tog en öl och tittade på folk. Vid halv 1, gav jag upp och cyklade hem själv. D stannade kvar med en kompis och dom hade tydligen fortsatt framåt 3.30-tiden på morgonen:-). Herregud, vilken tur att jag gick i tid;-).

Jag har alltså ägnat dagen åt att STÄDA, TVÄTTA och deklarerat, ja faktiskt. Jättesmidigt att deklarera på nätet, jag gjorde mina stackars avdrag, men annars så var allt redan färdiguträknat och klart. Verkar bli en slant tillbaka iaf. Det är ju aldrig fel;-). Sen gjorde jag räkningar mm, det var inte lika upplyftande:/...men men så är det. Jag unnade mig att ta en god middag och sitta ute i solen, premiärmiddag på altanen, dock ingen grillning (kändes lite väl ambitiöst för en person;-). Jag och tjejerna grillar gärna. Jodå, jag kan grilla också, i mitt förra förhållande så var det många gånger jag som stod vid grillen (statistisk majoritet visar att det är männen som står vid grillarna;-) och gjorde tilltugget också. Men oftast var det jag som stod i köket och gjorde tillbehören och mannen som stod vid grillen, med en öl, och TITTADE på köttet (det är jätteansträngande och man kan ALDRIG lämna grillen för att gå in i köket och hämta saker som ska ut till grillen). Nåväl, när jag grillar där jag bor nu, så fixar jag det själv, det gäller att planera och ha en grill med lock på. Det har hänt och händer att fiskmåsar kan dyka ner och sno köttet från grillen, hör och häpna;-). Hände mina föräldrar en gång, något snopna när det inte fanns något kött kvar, när pappa kom ut igen. Fick bli korv, det blir liksom inte samma grej;-). När jag cyklade till affären förut så doftade det grillning över hela ön, jag tror att det var många som premiärgrillade idag:-). En gissning är att det var mannen som grillade, eller?



Nu har jag dock landat i soffan och tittar på Robins, just nu pratar Soran Ismail (f´låt stavningen om den är fel), komiker och himla kul (och smart). Jag gillar hans cyniska humor, men det verkar som han har fått en del hatbrev, så typiskt. Han pratar just nu om skillnaden mellan nationalitet och etnicitet, mycket allvar förstås men med glimten i ögat och full av ironi- underbart! (Nationalitet: svensk, etnicitet: kurd).

Efter Robins show ska jag slå över på 3:an och titta på Bridget Jones dagbok. Jodå, jag har sett den ett antal ggr men den tål att tittas på igen. Underbar humor om inte annat;-).

Må väl och ta hand om varandra. Hoppas värmen kommer för att stanna. Jag vill så himla gärna slänga av mig vantarna/handskarna, tror aldrig jag har haft dom så här långt in i april.

Kram på er!

Intensiv helg, intensiv arbetsvecka och var är "väggen"?

Oj, det har gått några dagar nu sen sist...kan inte skylla på något annat än att jag har känt av det bakslag och minimerat tid vid datorn och skrivandet vid den. Detta eftersom huvudvärken gör sig mer påmind då och jobbet har krävt mycket tid vid datorn och då är dagens "dos" fylld. Det känns att jag har börjat jobba 75% och det är tufft att orka med för mitt huvud och jag känner mig nedsatt både känslomässigt och handlingsmässigt (psykiskt och fysiskt). Helgen som passerade var intensiv med barnkalas, simning, logistik med barnens kompisar och söndagens "släktkalas". Släkt och släkt. Det var min syster med ett syskonbarn, det andra syskonbarnet, med sin pappa, var upptagna på annat håll med träning etc. Det var också mina föräldrar. Jag hade bakat chokladtårta, sockerkaka med smörkräm. Det blev över halva tårtorna kvar, jag lämnade det till jobbet i personalrummet. Mina kollegor blev överlyckliga (vi lärare är inte så bortskämda med att bli bjudna på fika "bara så där"). Det var uppskattat och jag kände att jag gjorde några glada iaf:-). Jag fick en mixer:D så nu kan jag göra goda smoothies utan en massa skvätt (har stått med stavmixer och hållt för, lite småjobbigt;-). Av föräldrarna fick jag en gjutjärnsgryta, välbehövligt för jag hade ingen. Har liksom stått med vanlig kastrull då jag ska göra grytor och stek etc till barnen och mig. Det är ju inte så att jag står o gör det när jag är själv men försöker laga lite "bredare" när jag har barnen dvs kalops mm.

Bildkälla: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg73RoZys3uwS2rJduNPlWNRpuvPuqgj6IdtTaGRSTSzYkNtjoYodpdVDQy_O5mEr-gYRrzSSw3-Kd02mqSYhikFwNTavGz-OAceZG44_SCXqmtyGRoDF5ap44m49IVuSF-PTnazVv9mJM/s1600/IMAG0044.jpg Hm...min tårta såg nästan likadan ut;-)



Arbetsveckan började intressant, med medarbetarsamtal med chefen i nästan 90 min. Det gick bra och kändes helt ok och jag hyste god förhoppning inför det lönesamtal, som skedde idag. Det var inte bästa utgångsläget för det var nationella prov i engelska för år 6 idag. Som vanligt var det kaos, jag fick inte ut min provbunt igår pg..a "sekretessen" - bullshit. Det är något som vår skola har hittat på själva. Enligt Skolverket så kan vaktande lärare/undervisande lärare få tillgång till det dagen INNAN provet, dvs igår (för att i god tid hinna förbereda sig och läsa instruktionerna). Men när jag försökte få min klass prov igår, så fick jag inte det utan det hänvisades till idag, kl 8! Jag börjar inte förrän kl.8.30 men visste att NP-insläppet var 8.20. Pg.a väntetid och 3 köers färja (otroligt, för så brukar det inte vara) så var jag inne på skolan 8.23. Tog vägen om expeditionen och då fanns inga prov där. Någon god kollega i mitt lag, hade hämtat alla klassers prov. Jättesnällt, men där förlorade jag både tid och kraft. Så mycket onödigt spring och information som inte når fram. Som pricken över i när jag fått igång mina elever, på slaget 8.30, så öppnar jag min dator och mejlen. Där finns då ett mejl ang "Intstruktioner för NP i engelska", dessa instruktioner skulle ligga i mitt fack. Nu var det ju så att jag trodde instruktionerna skulle finnas med i bunten med prov - inte mitt fack. Således. Jag hade startat mina elever med MINA instruktioner och utan de instruktioner som kommer från Skolverket (nog för att de fixar det ändå, men jag vill göra "rätt"). Så i mitt försök att ligga ett steg före så hamnade jag ett steg EFTER och nu är jag sur över detta och har framfört det till chefen, som har upp över öronen fullt med andra saker så det lär inte hamna högt på priolistan. Nästa gång det är prov är på fredag (writing) och nästa vecka är det SO). Undra om vi har lärt oss av våra misstag till dess eller om vi gör om samma? Jag vet vad jag tror i alla fall och det är tyvärr inte det förstnämnda - Ridå!


Bildkälla: http://www.ka.se/contentImages/78463_1.jpg

Var är väggen? Det berömda uttrycket/diagnosen "gå in i väggen" är inget jag skojar om men jag tror att ibland så använder jag det utan att egentligen ha kunskap om vad det innebär för egentligen eller framförallt: hur vet man om man har det/eller är nära "väggen". Jag känner många som har "gått in i väggen" dvs jobbat sig/studerat sig till utbrändhet. Många av dessa är dubbelarbetande kvinnor, med småbarn/tonårsbarn och kanske även äldre föräldrar att ta hand om. Så min fråga  "var är väggen?" är mer menat som en varningsklocka till mig själv. Var går gränsen för hur mycket jag orkar? Det var inget roligt lönesamtal och det knöt inte alls an till medarbetarsamtalet, tycker jag. Jag gick därifrån med helt odefinierade kolumner och boxar hit och dit. Uppenbarligen tyckte hon och jag inte alls samma. Jag kände att hon inte tyckte att jag hade många plus/styrkor, medan hon menade att det tyckte hon visst men då satte hon kryssen "i mitten" medan jag satte dem längst till höger. Kändes iaf inget kul och det blev en olycklig stress under en rast, mitt emellan, då jag vaktade nationella prov. Det kändes inte bra när jag gick därifrån och det är inte något som jag tänker släppa utan jag kommer ta upp det med henne igen, lika bra det.

Sen följetongen angående min felaktigt uträknade lön (eller snarare avsaknaden av den): Min lön är ju totalt fel uträknad och det ska rättas i brådrasket, innan fredag. Känns stressigt bara det. På det har jag läkarbesök för båda barnen och operation/undersökning för ett av barnen. På det är det min egen "sjukdom" dvs ett huvud som inte hänger med och som inte orkar ta in allt utan att få trötthetssymptom och huvudvärk. Det känns som det är lite mycket nu...så där är min fråga: Var är min vägg? Var går min gräns? Jag vill inte bli utbränd och "gå in i väggen", men är riktigt orolig för att jag är nära att göra detta. För första gången i mitt liv klarade jag inte att hålla masken inför en elev. En av mina åttor blev lite glad när hon såg mig och frågade "hur är det"? Då brast jag, hon blev helt förvärad förstås, jag förklarade att det inte hade med henne eller elevarbetet att göra- utan snarare andra jobbdelar. Jag poängterade att jag var så glad att jag hade eleverna att de är de som min fokus ligger på- arbetet med eleverna - och jag är så oerhört tacksam att jag har så härliga elever. Eleverna lyckas lyfta mig och få mig att må bra- stort tack till dom, det inkluderar även tidigare elever (alltså elever som går i gymnasiet eller är idag vuxna). Jag har kontakt med några av dem och det är så oerhört härligt och roligt att få ha den kontakten. Eleven som hade råkat fråga hur jag mådde, blev iaf lättad och förstod att det inte rörde dem. Men för mig var det ett nederlag, eftersom detta aldrig hade hänt förut. Så, kanske är det dags att "kasta in handduken", men det VILL JAG INTE. Så det kanske är dags att gå i lite stresshantering och/eller personlig utvecklingskurs? Hm...jag ska pröva på yoga på torsdag kväll, det kan vara en bra början. Återkommer med min upplevelse av detta;-).

 Japp, kan jag sitta så här, så klarar jag allt;-)

http://images.bokra.net/bokra//11-03-2012/057813485.jpg


Jag har börjat läsa "28 timmar på ett dygn", boken jag fick av två av mina sjätteklassare, i födelsedagspresent. Den är otroligt rolig och jag skrattar högt och igenkännande. Hur den här mamman försöker fejka en färdigbakad paj till att se hembakt ut pga de krav som hon upplever från övriga klassmammor. Gliringar från höger till vänster "Åh, så du jobbar heltid, när ska du gå ner i deltid"? Prestige och en mall hur hon tror att det ska vara. En karriär, en lyckad mor, en lyckad hustru och väninna/dotter mm, bara det att hon räcker inte till, det behövs "28h om dygnet". En underbar liten dialog mellan huvudpersonen och hennes väninna, via mejl: Fråga: "Varför väger gifta kvinnor mer än ogifta? Svar; Ogifta kvinnor kommer hem, ser efter vad som finns i kylen och går och lägger sig. Gifta kvinnor kommer hem, ser efter vad som finns i sängen och går till kylskåpet" - Ridå;-). Sid. 30.

Jag hoppas att jag är lite piggare, lite gladare och lite mer lättad nästa gång jag skriver än vad jag är nu, över min nuvarande situation.  Den som jag har hamnat i såväl ekonomiskt som jobbmässigt. Jag gillar inte att ha "outredda saker" med någon oavsett om det är chefer eller om det är elever, föräldrar etc. Jag gillar raka puckar/raka rör och det är alltid bättre att ta ev. saker med vederbörande direkt än att springa bakom ryggen och prata. Tydligen mer manligt med "raka puckar" än kvinnligt. Vet faktiskt inte om det är vetenskapligt bevisat eller har stöd i det påståendet men det brukar dyka upp i sammanhanget. Men därför ska jag försöka reda upp vad jag upplevde knepigt med lönesamtalet och förhoppningsvis tyckte hon kanske också att det inte blev bra (?). Så det är mitt tips idag: varva ner först (skriv av dig;-), genom att skriva/prata av dig, sov på saken och återkom sen till vederbörande/  ta itu med problemet. Försök undvika att skriva saker i affekt (känsloutbrott) för det brukar inte bli bra. Jag kan säga att angående min lönesituatuon så är det ett och annat mejl i affekt, men man lär sig så länge man lever;-).

Allt för denna gången, nu blir det liten promenad i snålblåsten innan jag hämtar barnen:-)


Bildkälla: http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/16227132/800/normal/5b2230768a426/Hja%CC%88rta.jpg

Kram på er alla! Tack för att ni finns <3

Balansproblem, gips, födelsedag-suprise och konflikter

Jaha, ja...så det där bakslaget med huvudvärk, yrsel och extrem trötthet gick inte över?! NÄ, jag var på måndag, tisdag och igår fortfarande riktigt dålig med huvudvärk, yrsel och allmän "svajig gång". Känns lite som att gå på en båt och parera för att inte tappa balansen. Bara det att jag går inte på en gungande båt utan på en stilla gata eller golv:/. Som pricken över i så har den lilla tjejen fått gipsad arm, ska sitta på i 4v, p.g.a att hon ramlade så illa i skidbacken. Så himla otur:(. Båda tjejerna hade jättekul i Branäs, med sin pappa, och åkte för glatta livet. Det var det där sista åket då det hade börjat slaska och regna och ja...
Hon fick åka scooter ner och det var väl en upplevelse i sig;-). Väl i sjukstugan så trodde dom att det var en muskel bara. MEN, lilltjejen satt i bilresan (drygt 3h) ner och hade tydligen inte klagat så mycket, ätit lite godis och spelat Nintendo. Men, som tur var så kollade hennes pappa armen innan de åkte hem till ön och då var den jättesvullen och gick inte att röra. Akuten, Östra sjukhuset (Drottning Silvias barnsjukhus) nästa...Säga vad man vill, men när barn har så ont (för nu gjorde det så ont på lilltjejen att hon skakade och hade frossa:`), så går saker och ting snabbt där. Iaf gjorde det nu; röntgen blixtsnabbt och gipsad arm, sen hem med en 6-åring pumpad med smärtlindring. Dom första dygnen är värst och de fick bli så att hon och storasyster fick stanna hos sin pappa ett par dagar extra.

 Kan du se sprickan;-)? Underarmen har en ritad pil vid sprickan, knappt synbart på detta foto. Men man ser ett litet svart streck. Jag säger som lilltjejen sa: "Mamma, bara det lilla strecket och så gör det så ONT, jag fattar ingenting":-)

 

Men barn är härliga och anpassar sig. Fantastiskt vad hon klarar sig bra med bara en fungerande arm, sen underlättar ju det att det är vänsterarmen som är gipsad och inte höger, eftersom hon är högerhänt så funkar ju saker som att skriva, rita, pärla och äta mm. Numera får ju barn lite "roligare" nät runt gipset och får välja färg, här kommer denna underbara tjejs gipsade arm. Hon sover här på den sidan med gipsad arm, men har löst det också;-). Snutten hänger med ännu och har gjort så sen hon föddes, supersött:-).

 

 Gipsad arm med "Laban-snutten" (fast det är Tummen och inte Laban, men det är samma upphovsman;-). Inte så noga, den har alltid hetat Laban-snutten <3





Jag fick alltså hem barnen först igår kväll. Jag skulle ju egentligen hämtat dem i måndags men jag var för dålig själv, helt enkelt, och kände att jag inte kunde ta hand om lilltjejen med värk och nygipsad arm. Kunde knappt fokusera på det läkarbesök som vi var på med stora tjejen (jodå, det har vi hunnit med också). Hade så fruktansvärt ont i huvudet och var så trött och låg att jag knappt kommer ihåg vad läkaren sa. När jag fick hem barnen igår tänkte jag: hjälp, hur ska jag orka? Egentligen inte så mycket hur ska jag orka ta hand om dem utan mer: hur ska jag orka hålla humöret uppe? Bevara lugnet (då barn bråkar ska man ju behålla lugnet och det lyckas jag ju alltid med-not;-). Jag har ansträngt mig och vi fick en mysig kväll igår och jag glömde påminna dom att jag fyllde år (jag glömde av det helt enkelt). Hade kanske trott att deras pappa påmint dem och de kanske hade fått tid att göra något till mig hos honom, men icke. Så det var ingen som sjöng för mig i morse, en ganska konstig känsla faktiskt (jag saknade den). Jag kan inte begära att mina barn har koll på datum och dagar, de är för små för det, där måste man som förälder hjälpa till. Deras besvikelse blev stor och lilltjejen, som var hemma lite med mig på fm, började genast jobba med ett halsband till mig:D. Stora tjejen går ju i 1:an och hon hade inte haft tid att göra något för mig idag, det hade hon glömt bort;-). Men vi åkte till fiskaffären och systembolaget och det blev bubbel till mig, färska räkor, rökt makrill och fiskbullar till middag/kvällsmat. Allt med "bagebrö", supergott och välbehövligt.

Men några som inte hade glömt att jag fyllde år var två av mina elever. När jag kommer till jobbet (jag börjar sent idag, vid 12, en av två halvdagar jag har på min 75%-iga tjänst) och ska sätta mig vid skrivbordet står denna påse där! Jag blev (och är fortfarande) superglad för detta:

 En påse med ett jättefint armband, födelsedagskort (jätteroligt skrivet) och en pocket bok om en "karriärskvinna" som ska få livspusslet att gå ihop;-).

 Sorry, ni får vrida på huvudet för att läsa texten på insidan av kortet;-).

 

Jag tycker det är fantastiskt att två tjejer i åk 6 kan vara så försigkomna och tänka så "moget" och få till en sådan här present, som ovan. Eller som den ena tjejen sa: "Det kändes helt rätt - det är änna likt dig"...Ha,ha det är inte fy skam med tanke på att det är självaste Sarah Jessica Parker (från Sex and the city) på omslaget;-). Kan upplysa om att hon är sex år äldre än mig....mohahaha:p

 

Som lite extra krydda på födelsedagen så ägnade jag sammanlagt ca en timme åt att lösa diverse konflikter och missförstånd och tror faktiskt att jag lyckades. Jag fick de inblandade att förstå att ingen behöver ha rätt eller fel och att det är hur man upplever det som de får försöka beskriva. Vi fick till slut till en vinna-vinna-situation där de inblandade kände att de kunde vara goa vänner och att missförstånd och snabba dömande/fördömanden inte är något som någon tjänar på. Detta måste självklart följas upp, kontinuerligt och jag har lite och göra där, den närmsta tiden. Bl.a. måste det dokumenteras ordentligt, vilket jag inte hann idag. Jag har bara gjort "snabbanteckningar" och de får jag ha som underlag när jag skriver mina incidentrapporter. Hoppas jag får tid imorgon och göra det. Är dock inte säker, för jag har lektioner från det jag börjar till dess jag slutar och har inga "hål", men annars får jag göra det på måndag, så är det. Däremot ska jag kolla av läget och följa upp det imorgon, det känns otroligt mycket viktigare än att jag ska sätta mig och skriva ner en rapport, som lär ta dryga halvtimmen innan jag får ihop det ordentligt.

 

Bildkälla: http://paulaz.se/wp-content/blogg06/juli/arbete5.jpg

 

Ja...den här veckan har varit annorlunda på många sätt. Men den största chocken fick jag nog när jag öppnade mitt lönebesked: att utbetalas: 0.00 kr och en nätt "liten" (not) löneskuld. Ja, någon hade klantat sig (igen) och lagt in totalt fel sjukperioder och avdrag kors och tvärs. Det var inte många rätt någonstans:/. Ja, det är inte löst än, men det lär dom ju bli tvungna att lösa. Men det känns för j-ligt hela denna sjukskrivningen har varit ett enda stort problem, ekonomiskt. Först kommer inga pengar från Försäkringskassan (för att jobbet glömt att sjukskriva mig från dag 15, då F-kassan tar över) och sen kommer för mycket pengar från jobbet och nu kommer inga pengar alls. Fascinerande hur mycket fel det kan bli. Jag lovar att jag hade kunnat lägga in mina egna sjukperioder och fått mer rätt än vad detta har visat sig bli. När jag fick reda på detta felet så var jag inte cool lugn om ni nu tror det. Jag gick i däck och blev jättestressad över detta. Ekonomin och ens lön är ju en grundtrygghet och det kändes som någon hade ryckt undan mattan under mig. Så i tisdagskväll tog jag mig en sen promenad och mötte en gammal bekant som spontant frågade om jag ville hänga på och promenera med henne. Jag var egentligen inte ute på en långpromenad och var på väg åt andra hållet, men kände "Ja, varför inte?". Då kanske jag får tankarna på annat? Det fick jag:D. Är evigt tacksam för den här "hjälpande handen" som oväntat sträcktes ut och som jag tackade och tog emot. Återigen: "se varje nytt möte som en läromästare" (Agneta Sjödin) eller som en glädjespridare, för det var framförallt det jag kände efter promenaden: Jag var så mycket gladare och vi hade dessutom stött på en gemensam kompis, som hade varit ute på roliga saker och delade med sig av härliga anekdoter:D. Är evigt tacksam att jag fick ta del av denna roliga och humoristiska kväll istället för att gräva ner mig i löneproblem, sjukskrivningsperioder och sjuka barn.

 

Bildkälla:

http://gfx2.aftonbladet-cdn.se/image/15930141/485/normal/7791b6872bd96/rik.jpg

 

NU ska jag avrunda min födelsedagskväll med att vara så tacksam över allt jag har: så otroligt fina barn, vänner, familj och härliga kollegor och elever. Jag är också tacksam över alla dom som kommit ihåg och orkat bemöda sig med att gratulera mig via Facebook - stort tack till alla dom. EN person ringde och pratade och sjöng per telefon: min mamma:D...så är det moderna livet - men det är inte fel - det är bara annorlunda och man får köpa det och acceptera det. Men inget går upp mot när mamma ringer på mobilen (har ju stängt av mitt fasta telefonabonnemang) och sjunger: "Med en enkel tulipan...":D.

 

Kram på er och glöm inte: ta hand om varandra och försök se något roligt i vardgen - hitta en lugn vrå någonstans. Om det sen är i färjkön (jodå, det är flera av oss som passar på att luta oss tillbaka och bara se kön som "egen-tid";-), på yoga-passet eller i soffan med den/de man älskar är strunt samma - bara man GÖR det:D.

 

/Vi hörs snart igen:D

 

 

 



 

Bakslag, svart mark och tristess...

Ja, så var jag då hos neurologen (överläkare och specialist) i torsdags morse. Jag får äntligen träffa en läkare som LYSSNAR och bemöter mig med respekt, han är ruskigt kunnig och hans ordination blev fortsatt sjukskrivning 25% dvs jobba 75% med 50% ordinarie tjänst och 25% stödlärare. Jag har väl mer och mer insett själv att jag inte orkar mer. Han var också väldigt tydlig med att min läkare på Vårdcentralen Öckerö är den som bör sjukskriva mig i fortsättningen också. Jag påpekade att hon var väldigt rädd för Försäkringskassan och då såg jag att han reagerade. Han kommer skicka tillbaka "kraven" på vad de ska göra för mig, till VC Öckerö. Försäkringskassan kan inte bestämma över detta, eftersom jag har så mycket symptom kvar. Hm...jag hoppas verkligen inte att jag får problem med dem. Jag ringde min personlige handläggare "semester", jaha. Jag lämnade meddelande, hyser ingen förhoppning om att hon kommer ringa upp mig. Hon skulle ringt upp mig då jag började jobba 75%, men det har hon inte gjort. Däremot måste läkaren skriva TYDLIGA läkarintyg varför jag inte kan jobba heltid. Det är väl det som är det jobbiga, kanske;-).

 Vargen kommer;-)

 

Bildkälla: http://www.expressen.se/ImageHandler.axd?imageFormat=secondColumn&guid=8c9dc496-c37f-8784-ce95-5b7329df1b74

Den här veckan har varit lite speciell med full dag pg.a kurs och efter läkarbesöket så åkte jag till jobbet, så klart. Hm...det blev visst heldag där också. Det var först när jag kom hem på torsdagskvällen som jag insåg att jag hade jobbat alla dagar fullt:(. Jag kände mig trött men gick ändå en kvällspromenad med underbara, härliga och goa vännen N (ni vet hon som kom med mat när jag var sjuk, bjuder mig på lunch och kommer hem med hämtmat). N har funnits i mitt liv i nästan 20 år och den här gången var det jag som, kanske, kunde stötta henne. Det är skönt när man kan ventilera jobb och problem som dyker upp där. Vi jobbar ju med liknande saker och mycket kan jag hjälpa till med ex "konflikthantering" och hur man kan föra fram sina åsikter på bästa sätt utan att trampa någon på tårna. Tänk alltid: Vinna-vinna-situation, dvs lägg fram dina förslag/åsikter/reflektioner utan att den andre/de andra tappar ansiktet = ingen förlorar - alla vinner:-). Drömläge i konflikthantering men ack så svårt;-).

Bildkälla:



http://www.kunskapsfyren.se/img/img_8252_fixad-2.png

Många bäckar små; heldagar, långpromenad och för lite vila och sömn, i alla fall när jag vaknade igår morse kände jag mig jättedålig. Det susade i huvudet, huvudvärk och yrsel. Jag ringde direkt till jobbet och sjukskrev mig. La mig sen och somnade om, slumrade och dåsade och sov till,...12.30! Vet inte när jag sov så länge sist, i tonåren?! När jag går upp så känner jag mig jätteillamående, yr och det susar och dånar i huvudet och huvudvärken dunkar på. Hjälp! Tänker jag och går mot toaletten. Väl där känner jag hur nära jag är att svimma och blir kvar i en kvart innan jag vågar röra mig. Huvudet mellan bena, för att blodet ska rusa till huvudet, men vet i f-n om jag tyckte det hjälpte. jag mådde verligen jättedåligt och kallsvetten bröt fram och jag darrade som ett asplöv. VARFÖR!? Jag vill bli frisk nu! Jag känner att jag blir förbannad och rädd också förstås. Hela eftermiddagen sen var jag hemma och inne förstås, väldigt darrig, skakig och låg. 17.50 åkte jag ut, till apoteket (var tvungen) och gjorde ett par ärenden till. Både min syster och min gamla kompis som jag mötte på mitt ärende sa samma sak: "Det syns i dina ögon att du inte är bra - hem och lägg dig". Kompisen la dessutom till: "och du som var så pigg i ögonen och såg så bra ut häromdagen". Ja, jag kände ju mig jättemycket bättre och piggare efter påsklovet. Detta har jag summerat och kommit fram till att jag nu måste vara stenhård på mina 75% och VILA varje ledig stund jag kan. Men vad blir det för liv? Jag vill faktiskt kunna göra saker också:/...Ja, lite bitter, ledsen och depp blev jag av det här. Jag vill också kunna hänga med ut på roliga saker och "gå ut" mm, men men...Min tid kommer och DÅ! Beware;-) MOhaahaha:p.

http://media.klackarnaitaket.com/2012/01/kit_logo.png

Idag sov jag bara till 11, inte helt normalt det helle,r men tydligen behövde mitt huvud och min kropp det. Jag gick hemma och drog i tre timmar för att känna efter hur jag mådde och om jag skulle klara av en promenad och lite mellanmål uppe i bergen. Ja, jag kände att det var dags att komma ut i solen och se "med egna ögon" hur branden hade satt sina spår i naturområdet där jag har lekt och vistats som barn och som vuxen med mina egna barn. Om jag var låg och lite depp innan så blev jag ju inte mer upplyft av att se denna svarta syn, bokstavligen. Det luktade brand, lunt och marken var varm, så varm att det kändes lite obehaglit att gå med mina gummistövlar över den tjocka svarta marken.

 

På min väg upp till det eldhärjade området hittade jag denna på stigen. Hm...hoppas vederbörande inte hade en för jobbig promenad sen;-).

 

 Nä, det är inte skugga, det är eldhärjat så in i

                                            h-e!

 Titta noga, området runt denna telestolpe är avspärrat, varför? Jo, "den hänger löst" dvs elstolpen är så eldhärjad och delvis uppbrunnen så att det är rasrisk!

 Det gröna i bakgrunden är stora träd och de    står kvar- jippi!

 Inte öken men totalt stendöd buske,  en av hundratals!

 

 

 Avspärrade området  med den "löst hängande stolpen"

  

 

Men "min" underbara sjö finns förstås kvar och alla fina träd som omringar den, då blir det fin skridskoåkning fler vintrar:-)

 

Jaha, vilken otrolig upplyftande promenad det blev - not! Men på min tillbakaväg så sken solen i mitt ansikte och det blev varmt och skönt, vantarna åkte av och så även mössan - VÅRKÄNSLA :D. Blev så otroligt laddad så jag orkade dra över lägenheten med dammsugaren och ta hand om tvätten, sistnämnda aldrig med större entusiasm;-). Så nu sitter jag här, hyfsat ok i huvudet, ingen huvudvärk, ingen yrsel och jag har tröstat mig med GOD glass:

 



 

 

 

Absolut den godaste glassen - tyckte jag behövde det;-)

 

Hm, så var det dags för valet...det jättesvåra valet: vilken film blir det ikväll? Igår blev det "Alla hans ex" - riktigt rolig om än dråplig, helt ok och sevärd iaf. Idag står det "Dumpa honom" på tablån. Hm...kan ana ett tema här;-). Varför tittar jag på detta? Kända skådisar i sistnämnda iaf: Ben Affleck, Jennifer Aniston mfl. Men är den bra? Tror dessutom jag har sett den. Näpp, slår över till SVT 1 och då blir det "Unge kommissarie Morse", det kanske kan vara nåt? Brittiska deckare gillar jag skarpt. Jag ger den en chans och hoppas att den kan göra att jag glömmer tristessen en stund. För just nu är ju inte livet fyllt av glädjeämnen precis:/.

 

Men imorgon så mår jag bra igen och då ska det bli en löparrunda:-). Det var ingen fara att försöka, det kan inte hända något, påstod neurologen iaf. Jag måste känna efter själv. När jag har "gått för långt" och gått över min gräns säger kroppen ifrån. Jag får ett "kvitto" på att det inte går. Som igår morse och sen hela dagen, i viss mån idag också. Men imorgon, om jag känner att jag är bra, så gör jag ett joggarförsök:-). Jag mår bra av röra på mig och få utlopp för frustrationer, irritationer mm. Det känns så himla bra efteråt, visst gör det?

Vad gör du för att må bra? För att få utlopp för din överskottsenergi mm? Droppa gärna tips i kommentarsfältet, det går bra att vara anonym:D.

 

 En ska inte klage: Bild från Storsjön, vinterisväg i Norrland - 50 m isdjup!!! Känn på den du;-). Där dröjer våren ett tag till;-)

 

Nu önskar jag er alla en fortsatt trevlig och avkopplande helg:D

 

 Kram på er!

 

 



Sjukgymnastik, kurs ochTradera

Ja, så var det då dags för sjukgymnastik. Helladdad drog jag igång på cykel, 10 min uppvärmning, utan min sjukgymnast. Jag registrerade mig i kassan o startade i egen regi. Hm...enkel cykel men vad skulle motståndet vara? Jag kom ihåg att jag inte skulle ha 0 för då slår tramporna runt av sig
själv;). Så jag sätter den på 2 (av 10?). Efter 1 min är jag helt slut - då kommer min sjukgymnast "Nämen hej, vad bra att du kommit igång så fint". "Ja, eller hur?" tänker jag men svarar med ett leende: javisst, superbra o jag är heladdad". Egentligen är jag jättetrött o orkar inte ens tänka men vill ändå ge ett positivt intryck - jag vill så gärna bli frisk. Eller kanske är det "duktig flicka"-syndromet som gör sig påminnt;). Jag vill så gärna vara en duktig o motiverad elev:-). Sjukgymnasten "kommer och går" under mitt träningsprogram och jag kör på det mesta själv så också sista övningen: balansövningen. Ingen kunde filma mig därför, men här kommer ett foto på hur dessa "balanskuddar" ser ut (jag hade ingen aning om vad det var innan). Men det är en jättebra träning för balansen och jag tyckte att jag blev bättre fjärde och sista vändan jag gjorde:-).

Balanskuddar på sjukgymnastiken på Hedens By

Igår morse hade jag däckbyte i Sisjön - kl. 8.00!!! Hej och hå! Sen skulle jag vara på kurs, mitt i stan kl. 9.00. Det gick fantastiskt bra, med all logistik och jag hann perfekt även om jag höll på att ramla baklänges av p-avgiften 195kr dvs dygnsavgiften, fick det bli. Dagen skulle bli lång och sluttiden var inte förrän kl.16.15 och ca 10 min att gå till parkeringen. Hur skulle jag hinna till förskolan, som stänger 17.30, inte en chans att jag skulle hinna det och jag börjar sms:a lilltjejens dagiskompisars föräldrar. Trots krassliga småsyskon och vab (vård av barn) så tog sig en "räddande ängel" med sig min dotter hem och jag kunde andas ut, pust. Det var en enorm lättnad. Dessutom så hade jag fixat med stora tjejen så att hon fick åka med sin kompis till gympan, som sagt man blir en grym logisitiker som förälder;-). Jag sänder en varm tanke till barnens kompisars föräldrar <3.

Kursen då? Den var suveränt bra, men av fem föreläsare så var en (1) man och han var ingenjör (tekniker) och av 35 deltagare så var det två (2) män - say no more;-). Efterlyser mer män inom utbildningssektorn - av många anledningar;-). Hallå???!!!! Var är ni? Är ni här...? NÄ, skulle inte tro det. Hade dock varit intressant om jag hade haft manliga läsare också, men något säger mig att det mest är tjejer:-). ALLA är välkomna att ta del i min värld. Jag är inte så "bitter" egentligen, cynisk och ironisk - ja...men bitter - det hoppas jag inte att jag ger sken av i alla fall). Jag tror inte det för härom dagen mötte jag en gammal kompis (manligt kön;-) och han tyckte och sa att "du är ändå så positiv". Då blev jag jätteglad för det är ju så jag känner mig. Självklart inte alla dagar, men det gjorde jag inte under äktenskapet heller;-).

Idag var det jobb på skolan som vanligt och det var fullt ös. Jag kände mig mycket piggare i huvudet om jag jämför med en onsdag för två veckor sedan. Det var sista lektionen som blev tuff eftersom jag då visade film och ljudet från högtalarna gjorde att jag fick ont i huvudet:/. Jag ville gärna prata om filmen och som tur är har jag sett filmen förut, vilken tur att jag kom ihåg den! Men så är hon ju lite speciell vår kära Drottning Kristina, dotter till Gustav II Adolf (ni vet han som förirrade sig in i dimman i Lutzen och dödades av fienden där). Jag drog hem ganska snart efter jag avslutat lektionen.

Jag kände att VILA huvudet var ett måste och jag tog en lugn biltur hem och skulle bara köpa linsvätska och gå och shoppa lite i Klova (affärscentrat på Hönö). Jag upptäcker när jag ska ta min handväska att JAG HAR GLÖMT HANDVÄSKAN PÅ JOBBET! Av alla dagar så var just idag riktigt dumt, eftersom jag ska till neurologen imorn bitti INNAN jag ska till jobbet. I min plånbok, förutom mitt viktiga körkort, pengar etc så ligger mitt frikort (gratis sjukvård, eftersom jag uppnått "taket" på 1200 kr inom ett år). Jaha, det är bara att bita i det sura äpplet och gå upp en halvtimme tidigare än tänkt och åka förbi jobbet INNAN läkarbesöket, mitt i stan, kl. 9.00. Men linskvätskan då, jag har linserna i ögnen, vilket faktiskt har fungerat två dagar i rad nu (jippi:-) men all linsvätska är helt slut. Då kommer fördelen med att bo i ett litet samhälle. Jag känner optikern väl och han sa bara "inga problem, det löser vi lätt" och så fick jag ta en flaska och betala imorn istället (läs torsdag). Underbart! Jag är evigt tacksam och tänker att det där hade aldrig funkat om jag bott i city och varit anonym.

Jag har också bekantat mig med Tradera, för att hitta lite billiga och bra basplagg och roliga klänningar, kjolar mm. Jag har varit supernöjd har fått fyra jättefina klädpaket av olika slag, i fint skick och bra märken. Jag hade ett paket kvar att öppna dock: två byxdressar, båda visar sig ha fläckar, den ena bak på rumpan och den andra framtill:(. Det är INTE ok om man inte skriver det i beskrivningen, vilket inte denna säljaren hade gjort. Jag skulle ALDRIG sälja i det skicket, jag tycker inte det är ok, för det är fläckar som inte kommer gå bort (ser intvättade och "gamla ut"). Inget man missar heller, de syns jättetydligt. Nåja, man får väl räkna med sånt, men det blev inget bra betyg på den säljaren. Jag säljer lite kläder själv och de är i mycket bra skick eller så skriver jag "för dagisbruk" eller "extraplagg". Det lönar sig att vara uppriktig då får man som säljare ett "bra betyg", ett betyg som syns då man fått ihop 10 st säljbetyg. Men det kommer inte att vara roligt att behöva säga detta till stora tjejen eftersom hon hade valt ut detta själv:/.

Jag känner mig tacksam idag: tacksam för att jag har så fina vänner, bekanta, kollegor och föräldrar, som finns runt mig och hjälper mig att må bra bara genom att finnas där:-). Underbart med människor som osjälviskt delar med sig av sin tid, generösitet och kraft på att hjälpa mig, mina barn och hitta lösningar. Me like!

Jag vill gärna avsluta med att dela med mig om mina "gröna fingrar" då det gäller utomhus;-). Önskar er en fortsatt bra vecka, vi hörs så snart jag orkar och har tid igen:-).

 En ängel vakar över mig och flickorna, ser ni den?

 Har köpt "färdigstylat" här, men satt i den i större kruka:-).

Svarta fingrar, Murphys law, jogging och brand

Jaha, då har jag lyckats igen, att ta död på ännu en krukväxt. Den här gången har jag inte glömt att vattna utan jag har lyckas att vattna ihjäl min Hotensia:'(. Ärligt talat fattar jag inte hur jag lyckas, men det måste innebära att jag har svarta fingrar, eller? Dvs mina fingrar gör inte mina växter gröna och fina utan "svarta och döda";-). Ja, det är en sorlig syn, eller som min 8-åring sa: "Men, mamma, vad gör du egentligen?" Ja, den som det visste. Men, den var fin så länge den varade och nu står det tygpåskliljor i en vas istället. Bättre att ta det säkra före det osäkra;-).

Jag trodde den var törstig så jag vattnade varje dag...hm, det var som synes inte så lyckat:o)

 



När jag väl slängt ut blomma och lite annat så började jag plocka och dona, öppna fönster och DÅ...naturligtvis rev jag ner en blomma från fönsterbrädan och rätt ner i...en dockbarnstol som min lilla tjej hade ställt under fönstret! Känn på den du! Ibland kan man trotsa Murphys Law (Murphys lag= Lagen om allt tings djävlighet;-). Den här gången ramlade krukan på rätt håll - rätt ner i den lilla dockbarnstolen och det var ytterst lite jord som spilldes - ha! Så det så, ibland så får man ha tur också;-).

 

 

 

Det blev nästan lite fint, eller hur;-)?

Jag blev ändå lite irriterad och tänkte att nä nu....slänger jag ut varenda krukxxxxxxx och blir lyckligare och slipper fundera på vilken av mina krukväxter jag kommer att ha ihjäl nästa gång. Om jag träffa någon ny och mot all förmodan skulle bli sammanboende med någon igen (NÄ! Jag har varit gift en gång - det räcker - kom gärna ihåg att jag sa det;-) då hoppas  jag att han har lite mer gröna fingrar än vad jag har. Har hört att man behöver gröna växter för inomhusluften, så om man bor fler så borde det innebära ännu FLERA gröna växter, hualigen. Vi bor nu visserligen i ett modernt hus med bra friskluftsintag men dom gröna växter behövs ändå (har jag hört;-). Jag har tydligen en "ungkarlsblomma", det lärde jag mig på Äntligen hemma, föregående avsnitt. Hm...undra om det finns någon ungkvinnasblomma också;-). I all fall så lever den än:o).

 

I morse gav jag mig iväg på en snabb joggingtur, innan frukost. Jo, du läste rätt! Jogging och jag fixade hela rundan utan att stanna, kändes jättebra. Jag kände inte mycket i huvudet efteråt, ingen extra huvudvärk eller så. Lagom andfådd, fast när jag skulle prata så blev det bara ett enda flåsande. I början av rundan mötte jag en gammal bekant, hon promenerade, och i slutet av rundan så möttes vi igen. Men då hade jag sprungit färdigt så jag stannade. Det kändes som hon ville säga något redan när jag mötte henne i början av rundan, men då ville inte jag stanna (hade liksom fått upp farten och hade flow i löpandet, en sådan grym känsla det är:D). Hur som helst, det visade sig att hon kunde berätta om en storbrand på norra Öckerö, dvs mina barndomsberg, buskar, stigar och träd:'). Usch, vad sorligt och ledsamt och jag hoppas att dom tar fast dom som håller på att med detta. Branden hade tydligen startat vid 2-tiden natten till idag, då är inga småpojkar ute och luntar så vad rör sig detta om? Det har inte regnat på veckor och det är krustorrt och dessutom blåste det. Brandmännen kallades in och alla deltidsbrandmän också. Jag bor nära en brandman och när han kom hem såg han bra trött ut. Riktiga hjältar i mina ögon, som lyckades rädda en ännu större spridning och tack o lov så kom inga boningshus eller människoliv till skada (vad jag vet nu iaf). Jag delar med mig av ett par bilder jag fiskat upp via FB (foto: Jenny Johansson, brinnande eldhav och Gunilla/Alice Mattsson de askgråa "dagen efter"-bilderna:(

 

 



 Branden från natten till söndag (idag) Foto: Jenny Johansson

 "Dagen efter", idag, Stenrösen Hörstibacke,           

            Öckerö. Foto: Alice Mattsson/Gunilla Mattsson

 Stigen ner mot Hörstibacke och Tallskogen vänder man sig västerut så går man stigen mot Rävholmen. Jag ska ta mig en promenad i veckan (då jag är barnledig) och rapportera mera från detta numera gråsvarta trista område. Här var väldigt grönt och fint:'(. Foto: Alice Mattsson/Gunilla Mattsson

 



 

Det blev dramatik när jag berättade detta för mina tjejer, här har dom lekt och åkt skridskor på dammarna (så har ju även jag i min barndom och tillsammans med dem) det blir inte riktigt samma att leka där uppe nu. Men man får trösta sig med att vintertid så är det förhoppningsvis snö och inte bara is;-). Dom hade många frågor och hur gick det med mormor och morfars hus ...nädå, inga hus kom till skada, men deras bil blev helt svart, råkade jag säga. Då säger min 6-åring blixtsnabbt: "Hur kunde den bli svart"? Öh...alltså den blev nersotad av all rök och så, försökte jag förklara. Vi hann inte dit idag, men det blir en tur imorgon eftersom dom ska till mormor och morfar en stund på eftermiddagen. Jag jobbar sent och har sjukgymnastik igen, så för att slippa hämta vid 18 så rycker mina föräldrar ut, TACK! Jag kan sätta en peng på att barnen redan kommer att ha varit där när jag väl dyker upp, det blir nog kvällens samtalsämne.

 

Ja, jag ska nu packa ihop min "träningsväska" så att jag kan få ihop min sjukgymnastik imorgon, ska ta lite bilder på mina redskap, en del saker är annorlunda än allt annat jag sett och gjort. Balansövningarna går inte av för hackor, ska be min sjukgymnast filma mig (min ryggtavla då) så ska ni få se på en som behöver träna sin balans, efter hjärnskakningen, för den är inte som den har varit.

 

Men nu är det sömn som gäller för klockan ringer på 06.00 så då är det väl bra om jag lyckas få ihop 6h iaf:D- kanske något lite, men det får bli tidigare läggnins imorn:p...yeah, right. Jag är sämst på att komma i säng i tid, är som Alfons Åberg..."jag ska bara..." och vips så är klockan midnatt.

 

GOD NATT!

Kram på er! Hoppas er vecka börjar bra - min börjar "på allvar" med 75% nu, ska bli spännande och se hur huvudet klarar det.

 

Vi hörs snart igen:D

 

 Selma som har tryckt in sig i dotterns hyllplan, i skrivbordet! Ja, vad gör man inte då man vill vara ifred;-)

 

 



 

 

 

 

Bio, på stan, vårgrill, Slottsskogen o barnvakt

I onsdags blev det bio på Biopalatset, klart fördel med bio centralt. Jag o barnen åkte dubbeldäckaren ändå hemifrån o till Järntorget, sen ett byte o en liten buss till Kungsportsplatsen. Bara detta att åka buss in till stan istället för att ta bilen är ett äventyr;). Panoramautsikt från andra våningen, längst fram, se o njut:).

http://instagram.com/bitterpedagogen#

Vem har sådan här utsikt från bussen:-)?

Filmen vi såg var Croodarna, en varm, spännande och rolig 3d-film, bra för både barn o vuxen. Jag gillar speciellt skämten då stamledaren räknar in o stilla hoppas att en person ska fattas, varje gång, -svärmor;). Det är tydligen ett allmänt spritt fenomen (:o) om svärmorsproblem, detta skämt är ju mest riktat mot den vuxna publiken medans barnskämten var underbara. Eller vad sägs om att bussa bebisen  på rovdjuret istället för "hunden" (som görs i nutid). Varje gång stammen (familjen) råkade ut för rovdjuret så sattes bebisen in som "hund" och fräste, morrade och jagade rovdjuret:D. Ja, superkul förstås. Det har min 6-åring tagit fasta på så nu visar hon tänderna, morrar och fräser:-).
http://www.croodarna.se/

 Gissa vem som är svärmor;-)?

 

Det bästa med att gå på bio, mitt i stan är man sen kan "gå på stan"...ja, eller hur?! Testa det med en

6-åring, som är trött efter 50m och en 8-åring som vill ha sina solglasögon NU! Okej, det blev att muta och hitta på lite roliga berättelser på vägen. Till slut var vi framme vid optikeraffären, där vi skulle ha solglasögon för barn med glasögon...nähä, det hade ni inte?! Okej, då går vi vidare...och vidare...och vidare...i tredje affären hade de ett par kvar: för 298kr! Okej, dom tar vi och så fick det bli. Grymt snyggt och coolt blev det till slut, men framförallt nödvändigt för en sol-och ljuskänslig tjej med glasögon. Synpoptik på Kungsgatan...och dom hade ett (1) par kvar när jag gick. Skulle gissa att dom inte finns kvar nu. Affärsidé? Jag bjuder på den;-).

 

Efter detta så blev det inte mer än så...inga affärer, ingen shopping...men herregud, vad hade jag förväntat mig, egentligen "så är det ju att ha barn" (jodå, beklagar man sig kan man få höra det;-). Men, men EN ända liten klädaffär kunde väl den lilla orkat med iaf...nåja. bussresan hem gick bra, man får vara tacksam för det lilla;-).

 

Dagen efter stanbesöket, i torsdags, blev det vårgrill vid stranden, underbart och härligt. Hjälviks badplats på Öckerö har grillplats med bänkar, funkar kanon om man har med sig kol, tändvätska mm själv. Fast vill man kan man ju köra "plocka pinnar" - varianten, det gjorde inte jag;-). Det händer mycket spännande vid havet även om det är kallt, så det blev fri lek vid strandkanten och snäckor och fina stenar blev fyndet för dagen. Som vanligt var glöden bäst när vi grillat klart, men det var perfekt då kunde barnen värma sina kalla händer (ca 3-4 grader i vattnet, skulle jag tippa).

 

 

Underbara Hjälvik, Öckerö (där finns grillplats, bänkar mm och på sommaren, efter skolavslutningarna: beachvolleynät, toaletter och dusch).

 

Jag och kompisen D åkte med våra barn och gjorde en toppendag i Slottsskogen igår. Vi började med lekplatsen Plikta och tack o lov så hade min stora tjej kommit på den briljanta idén att vi skulle ta med sparkcyklarna (och hjälmar, självklart) så det blev åka av och en rejäl pulshöjare för mig. Usch, vad det går fort med dom där, men det är bara att vänja sig eller som D sa: "Mycket beror på att vi själva inte kört sådana". Helt rätt och det går ju lika fort när man cyklar, faktiskt. Fast det känns mycket läskigare (mer instabilt?). Efter lekplatsen så blev det Björngårdsvillan, inget att rekommendera innan det är varmt nog att sitta ute. En jätteliten matplatsavdelning, inomhus. Toaletter på utsidan av huset, en (1) toalett och den pep alarmerande HELA tiden man hade den låst. Vilket var för j-ligt för mig. Jag fick stå på utsidan, i kö, och höra pipet och inne på toaletten också:(. TUR att jag har öronproppar med mig numera. För min ljudkänslighet, den sitter i (undra om det är ett bestående men från hjärnskakningen?). Sen var det maten då...jodå min kycklingbulgursallad, var kanongod och inga larver (se tidigare blogginlägg) i;-). Men barnens mat, jag vet inte men jag tycker 45 kr för två (2) st pannkakor är mycket pengar och dessutom blev de inte mätta. Det plus burkcola, 33 cl för 20 spänn och en pytteliten Mer för 12. Blev en dyr "kidsmeny". Min kaffe efter maten: 25kr, det tar nog priset, vad jag har betalat för en vanligt kaffe på maten. Nä, jag kommer inte gå dit fler ggr. Jag föredrar Villa Bel Parc och det ligger inte mer avsides egentligen, parkerar man vid södra parkeringe så är det ju nära och bra:-). Självklart lyckade vi pricka in matning av sälarna och pingvinerna till barnens stora förtjusning. Man blir en grym logistiker när man har barn. Det är ett himla pusslande med hämtningar, lämningar till aktiviter och kompisar och att hinna med. Igår hann vi - för vi är grymma enastående mammor;-).

 

Barnen ville ha fredagsmys hos mormor och morfar och så fick det bli:-). Jag fick alltså fredagkvällen för mig själv och sovmorgon idag, tjohooo! Jaha, ja...vad gjorde jag då igår, då? Lämnade in tre kassar kläder och skor till bytesmarknaden (jag hade ett nr och har ägnat ett par timmar till att tejpa på mitt nr och pris på alla grejerna). Vad gjorde jag mer då? STÄDADE, sålde en cykelbarnstol vid 20.30 (via en Facebook-sajt som jag är med i) och kraschade i soffan med ett glas rött vid 21.30. Vilken höjdarkväll, va? Var riktigt trött men hann med ett telefonsamtal med D, innan läggdags. Så var det då det här med dagens sovmorgon...jag vaknade klockan 8!!! Hallå, jag kan sova mycket längre än så:/. Men, men det var bara och dra på sig träningskläderna och stavarna och ge sig ut och förbränna fett. Jag har gett mig den på att jag ska tillbaka i den formen jag var innan hjärnskakningen INNAN sommaren. Vet inte riktigt om det är realistiskt, får väl kolla med neurologen nu när jag ska dit den 11:e. Men konditionen är ju inte på topp, precis:/.

 

Sen var det dusch och iväg och hämta barn, laga lunch och iväg med färjan in till simskolan på Sörredsbadet. Halva dagen går men det är ju viktigt och båda tjejerna gillar det jättemycket. Den stora går i Sim-och livräddning och har sökt sig till Crawlkurs i höst. Hon kan nog simma bättre än jag gör:o). Väl hemma på ön så var det en snabb vända till bytesmarknaden. Strl.134-140 fanns det jättefina saker kvar men lilltjejens storlek: 122/128 var det mycket som var slut eller ej ok varor kvar (läs smutsiga och fläckiga plagg!!!). Men lilltjejen hittade iaf en klänning som var ren och fin och ett pussel, sistnämna kostade bara 5kr. Hon var jättestolt och skulle genast hem och pussla detta. Jag bad till Gud att alla bitarna skulle vara med. Jag försökte förklara att det kan ibland vara så att det inte är det när man köper begagnat (jag kollar ALLTID det om jag säljer pussel själv). Jaha, väl hemma så pusslar tjejen ihop det och blir förstås - besviken, för det fattades en pusselbit. Där blev hon en erfarenhet rikare och jag var glad att det bara kostade 5kr så hon inte var ledsen över det.

 





 





 

Ja, det blev en slutnota på 225 kr och då fick jag mycket kläder för pengarna, kändes jättebra. När jag sen hämtade min "förtjänst" dvs det jag hade lyckats sälja minus 150 kr (det kostar det att vara med i bytesmarknaden) så hade jag gjort en vinst på 410kr. Helt ok. Jag hade tre kassar med kläder och skor och det mesta blev sålt. Har lagt ut en dyr märkesklänning och lite annat på Tradera nu, för att se om jag kan få sålt det där istället. Har ingen lust att skänka bort dyra märkeskläder och lite vill jag ha för dem ändå. På en bytesmarknad så måste man ligga väldigt lågt, prismässigt, om man ska få sålt något. Typ 5-10kr för t-shirts och 15-20kr för toppar. 25kr för tröjor. Det gäller att ha kvantitet för att få det att "gå runt":-). Men det är max 70 artiklar som gäller, för den som undrar;-).Så ett påsklov som har kostat en del i och med bio, stan, äte ute mm har också inbringat en del klirr i kassan. Det känns bra och jag har en bra känsla vad gäller huvudet också. Jag känner mig piggare, visst är huvudvärken där, varje dag, men inte lika stark intensiteten och inte lika långvariga attacker.

 

Men nu är jag trött...ska krypa upp i soffan med ett glas rött och lite mörk choklad...en av mina laster (och den tänker jag fortsätta ha;-).

 

Imorgon, söndag återkommer jag igen (fast jag inser att dom flesta av er kommer läsa denna imorgon p.g.a att jag är så sen i publiceringen av detta inlägg;-).

 

Ha det gott och sov gott och glöm inte: LEV här och nu, oroa sig för framtiden det gör vi inte men drömmar är välkommet:-).

 

Kram på er alla!

 

 

 

 



Garderobrensning, Påskspa, lite shopping och sommartid...

Ja, jag började påskledigheten och barnledigheten med att rensa garderober! Ja, ska man vara med i bytesmarknad så måste man ju;-). Väldigt tråkigt men med ett glas vin och musik från Spotify (läs bara välja och vraka;-) så gick det undan. Barnens garderober blev klara torsdag kväll och min egen under långfredagen. Det kändes som att jag mådde lite bättre, huvudvärken var inte så uttalad, skönt. Det blev en lugnfredag, inte så lång. Iaf upplevde jag den inte som det. På kvällen sen kom en av mina närmsta kompisar D med lite ihopplock och tillsammans fick vi ihop: Äggtoddy, baconinlindade dadlar, ost&kex och mörk choklad-mums! Det blev ett litet mini-påsktema och ihop med en bra film, mysig kompis och gott vin så hade vi en jättetrevlig kväll. Vi blev inte så sena eftersom vi väntade en lång och innehållsrik dag (läs påskafton), dagen efter: Spa, middag mm

Påskafton, fick jag sätta klockan, ingen idé att chansa på att jag skulle vakna av mig själv kl.9. Jag vaknade 7!!!! Tack för den:/. Låg och drog mig och somnade om lite, drömde att jag drog en trisslott hos Agnetha Sjödin. Intressant för jag kommer bara ihåg att vi pratade om livet och hennes bok "En kvinnas hjärta" men inte om någon vinst;-). Men efter ha gjort morgonbestyr bar det iväg upp på cykeln till färjan förstås. Där mötte min kompis D upp mig och vi åkte buss in till underbara Hagabadet spa. Vi hade bokat bord för brunch kl. 11.30 och det var så hela vår dag och kväll startade. En underbar brunch (läs smörgåsbord) med lite påsktema såsom jättegoda sillar, varmrökt lax, Skagenröra, revben, kyckling mm. Jag valde ett glas mousserande till, underbart! Miljön är ju så häftig med kullerstensgatan som golv och glastak. Känns lite som man sitter "ute" fast det är inne. Dessutom så var det ett dessertbord med all sortens små bakverk och även våfflor! Sistnämnda orkade inte jag, men en liten pannacotta slank ner;-).

 Brunch på Hagabadet

 

Efter denna gedigna brunch så ställde vi oss på crosstrainern och löpbandet. Jag fick förstås ta det lugnt och jag la av när jag fick huvudvärk och yrsel:(. Hjälp, hur ska det här gå?! Men vila och återhämtning med vatten så kände jag mig helt ok och när vi hade duschat och satt på oss bikinis så blev det spabad i 2h! Jag var totalt avslappnad, hittade en bassäng med ca 32 grader och flytdynor att ligga på. Jag la mig på en sådan och bara flöt runt och försvann, ja, jag somnade nästan. När vi väl var färdiga så var kroppen blytung och totalt avslappnad. Vi avslutade med en bastu och personalen tittade in och sa: "Vi stänger nu", oj då! Vi skulle visst vara därifrån kl. 16 och inte bara ur badet vid den tiden. Hm...Väldigt snabbt och effektivt duschande och sminkning, men ändå helt stressfritt, skönt! Det blev en promenad Vasagatan ner mot restaurang Kometen, där bordet var beställt till 17.30.

 Restaurang Kometens meny

                                                                         

                                                                                                                        S.O.S

Vi började med en lite fördrink; champagne, vilket smakade underbart gott och jag valde en klassiker: S.O.S (Smör, Ost och Sill). Ja, vad ska man säga, hemkärnat smör i två smaker, högklassiga ostar och sillen ja...den var hemmainlagd och helt ljuvlig. Till detta fick vi tre (3!) olika sorters bröd och vi hade inte bråttom in med huvudrätten om man säger så;-).

Där valde vi Piggvar som också den var helt delikat och en rejäl portion och tillbehören: haricoverts och friterade lökringar var klockrent! Men så är det ju Leif Mannerström som äger restaurangen (fd ägare till Sjömagasinet och tillika en "kockprofet" i detta land samt domare i Sveriges Mästerkock). Jag avslutade med kaffe och hemmagjord tryffel - gudomligt gott:D. Vi sitter kvar så länge som vi känner att vi behöver för att smälta maten och det bästa av allt: ingen huvudvärk trots sorl och slammer mm från personal och andra gäster (det var nästan fullsatt).

                                                                             Piggvar med Pommes parisienne

 

 

 

Vi hade lite planer på att ta en drink eller så på någon "uteservering" (läs inglasad veranda) på Avenyn, men dels såg det j-ligt kallt ut och dels så var det LITE folk ute:/. Hm...går folk inte ut på påskafton? Är det en familjehögtid? Ingen aning men det var ju inte så tidigt, tyckte jag. 22.30! "Ha, ha", syrran skrattade när jag pratade med henne, på påskdagen, "partyfolket" går inte ut förrän 01! Hualigen, det orkar inte jag iaf, inte nu. Hur som helst, vi valde därför att promenera hela vägen ner till Posthotellet - och se där! Där var både folk, trevlig atmosfär och lagom ljudnivå på musiken. En uppslupen och glad stämning, inga fulla människor och en charmig vakt:p. "Här är vi hemma", tänkte vi båda två. Både D och jag kände att detta stället var perfekt, för den nivån som vi är på. Dessutom, 30m till bussen - suveränt (ja, man är ju lite bekväm så här i medelåldern;-).

 

 Posthotellet Göteborg

 Bildkälla: http://corporate.goteborg.com/wp-content/uploads/2012/05/430x230_postskiss.jpg
 
Ja, så kommer då det där med att bo på en ö;-). För efter bussen kommer färjan och så sent som med 00.10-färjan går det inga bussar på ön, därav min cykel! Den var otroligt skön att ha när man väl stod där och mitt i natten ville hem. Kallt som f-n var det, men överdragsbyxor på (japp, dom var nerpackade;-). Trött men mycket nöjd med en dag och kväll i SPA, maten och påskens tecken, tillsammans med kompisen D, en vänskap jag värdersätter högt.

 Vin för nästan 500 spänn, värdersätter iaf jag;-). Den som vet hur man får tag i detta, kan meddela mig. Mycket gott vitt vin!

 

 





På påsdagen, "dagen efter", så var jag en aningen seg kan man säga. Inte så mycket p.g.a alkoholen (ja, eller hur;-) utan för kroppen, den kändes som bly. Det där spaandet gjorde nog sitt;-). Men bilen var smutsig och jag ok i huvudet i dubbel bemärkelse så jag gav mig iväg till föräldrarna för att tvätta bilen, den blev lika fin som sist;-). Måste skryta för jag känner mig så duktig när jag tvättat bilen och polerat den:D. Efter detta så var jag helt slut och la mig för att vila ögonen på något och det fick bli Bruce Willis, något överårig men fortfarande samma bitska humor som jag gillar;-).

Annan dag påsk, igår, blev det en tur ner till Klåva för att besöka en av mina favoritaffärer: Casa Oliv. Nu hade jag inte tänkt shoppa så mycket men om jag hittade något så...och det gjorde jag, faktiskt något som jag behövde: en schal i vårens, lite starkare färger. Den kostade bara 199kr och det tycker jag är helt ok. Den här affären har något för alla; ung, medelålders och äldre. Dessutom ett lyckat koncept vad gäller märkena: både lite dyrare och lite billigare. Me like:D. Efter denna lilla shopping så begav vi oss till cafét med rätt solsida. Vi var inte ensamma om den tanken....JÄTTEKÖ, på Check-In  Klova, antagligen p.g.a det stora glassortiment de har. Jag valde en latte och en kanelbulle, fika var det ju;-). Vi fick sitta inne, för alla satt ute i solen och det fanns inga lediga platser. Men å andra sidan. Dom satt påpälsade, hoppandes och vissa med vantar på - ÄTANDES GLASS! Nä, då satt jag inne med kompisen D och fikade och pratade i värmen samtidigt som vi kunde NJUTA av havsutsikten:-).

 Schal från Casa Oliv, Hönö (199kr)

Ja, sen bar det iväg hem för att ta emot döttrarna efter deras påskhelg med sin pappa. De var två glada och pigga tjejer, som kom hem. Nu hade även den stora tjejen tappat sin framtand! Stort:-). Den här veckan blir det påsklov med tjejerna. Det vankas bio, Slottsskogen och lite annat. Ja, så var det ju det här med sommartid. Jag hade ju helt glömt det när jag vaknade på påskdagen, undrade vad jag hade gjort den senaste timmen, då jag knäppte på TV:n till frukosten;-). När det gäller barn och omställning till sommartid så är det ett gissel, i alla fall för oss. Den lilla tjejen somnade 22.30 ! Den stora tjejen 23.30! Då hade de ändå varit i skidbacken (Alebacken) hela dagen och åkt för fullt. Känns ju som att de borde stensomnat. Så när vaknade dom då 7.50!!!! Tjohoo, det blev en lååång mys i min säng, alla tre får precis plats;-). Sen blev det frukost för dom och svart kaffe för mig. Ja, för nu är det få igång förbränningen som gäller. Då är svart kaffe, ut och power walka med stavarna (Nordic Walking) i högt tempo i minst 45 min, grymt bra! Kidsen fixar en stund själva, de hade fått frukost och tittade på lite morgonbompa (barnprogrammet Bolibompa) dvs barnkanalen. Dessutom kan de ringa till mig, hemifrån, om de vill nå mig.

 Elnas grova hälsobröd (se nedan text)

När jag kom tillbaka 45 min senare, hade de knappt saknat mig;-). "Hej mamma, kommer du redan?" Det är skönt när barnen blir större på många sätt. Jag gillar när de börjar bli självständiga och kan och vill göra saker på "egen hand". Idag trodde jag att vi skulle vara själva men se det blev inte så alls. Båda är hos varsin kompis och här sitter jag...med massor av tid. Tiden resulterade i detta inlägg och baka bröd (jag måste ha överskottsenergi;-):
Elnas grova hälsobröd (jättegammalt recept, som jag hittade i mina gömmor. MASKINSKRIVET!)
Det bästa med detta brödet är att det inte är jäst utan bikarbonat istället. Det gör ju bakandet en aning smidigare. Men, men jag ska baka jästbröd ikväll. Har lagt havregryn i blöt för att baka barnens favoritbröd: Gräsmarksbröd, typ tekaka men nyttigare och godare. Recept från en tidigare kollega. Sen blir det vänskapsbröd från min kära gamla kompis I (gammal au-pairkompis) och hon finns med mig även om hon bor i norra Sverige så har vi kontakt, fortfarande. När jag bakar så tänker jag på dem jag fått recepten av och själva knådandet mm är både avkopplande och gôtt och belöningen är ju så kanongod:D.

Bjuder på en härlig vy från Hönö och med detta önskar jag er fortsatt trevlig dag och kväll. Vi hörs snart igen, för den som vill:-).

Kram på er!



 Bildkälla: http://honoklova.se/bilder/top12.jpg Restaurang och café Check-In ligger precis till vänster efter inloppet: vitt hus med orange tak, mellan Fiskemuseet och någon företagslänga