Hon fick åka scooter ner och det var väl en upplevelse i sig;-). Väl i sjukstugan så trodde dom att det var en muskel bara. MEN, lilltjejen satt i bilresan (drygt 3h) ner och hade tydligen inte klagat så mycket, ätit lite godis och spelat Nintendo. Men, som tur var så kollade hennes pappa armen innan de åkte hem till ön och då var den jättesvullen och gick inte att röra. Akuten, Östra sjukhuset (Drottning Silvias barnsjukhus) nästa...Säga vad man vill, men när barn har så ont (för nu gjorde det så ont på lilltjejen att hon skakade och hade frossa:`), så går saker och ting snabbt där. Iaf gjorde det nu; röntgen blixtsnabbt och gipsad arm, sen hem med en 6-åring pumpad med smärtlindring. Dom första dygnen är värst och de fick bli så att hon och storasyster fick stanna hos sin pappa ett par dagar extra.
Kan du se sprickan;-)? Underarmen har en ritad pil vid sprickan, knappt synbart på detta foto. Men man ser ett litet svart streck. Jag säger som lilltjejen sa: "Mamma, bara det lilla strecket och så gör det så ONT, jag fattar ingenting":-)
Men barn är härliga och anpassar sig. Fantastiskt vad hon klarar sig bra med bara en fungerande arm, sen underlättar ju det att det är vänsterarmen som är gipsad och inte höger, eftersom hon är högerhänt så funkar ju saker som att skriva, rita, pärla och äta mm. Numera får ju barn lite "roligare" nät runt gipset och får välja färg, här kommer denna underbara tjejs gipsade arm. Hon sover här på den sidan med gipsad arm, men har löst det också;-). Snutten hänger med ännu och har gjort så sen hon föddes, supersött:-).
Gipsad arm med "Laban-snutten" (fast det är Tummen och inte Laban, men det är samma upphovsman;-). Inte så noga, den har alltid hetat Laban-snutten <3
Jag fick alltså hem barnen först igår kväll. Jag skulle ju egentligen hämtat dem i måndags men jag var för dålig själv, helt enkelt, och kände att jag inte kunde ta hand om lilltjejen med värk och nygipsad arm. Kunde knappt fokusera på det läkarbesök som vi var på med stora tjejen (jodå, det har vi hunnit med också). Hade så fruktansvärt ont i huvudet och var så trött och låg att jag knappt kommer ihåg vad läkaren sa. När jag fick hem barnen igår tänkte jag: hjälp, hur ska jag orka? Egentligen inte så mycket hur ska jag orka ta hand om dem utan mer: hur ska jag orka hålla humöret uppe? Bevara lugnet (då barn bråkar ska man ju behålla lugnet och det lyckas jag ju alltid med-not;-). Jag har ansträngt mig och vi fick en mysig kväll igår och jag glömde påminna dom att jag fyllde år (jag glömde av det helt enkelt). Hade kanske trott att deras pappa påmint dem och de kanske hade fått tid att göra något till mig hos honom, men icke. Så det var ingen som sjöng för mig i morse, en ganska konstig känsla faktiskt (jag saknade den). Jag kan inte begära att mina barn har koll på datum och dagar, de är för små för det, där måste man som förälder hjälpa till. Deras besvikelse blev stor och lilltjejen, som var hemma lite med mig på fm, började genast jobba med ett halsband till mig:D. Stora tjejen går ju i 1:an och hon hade inte haft tid att göra något för mig idag, det hade hon glömt bort;-). Men vi åkte till fiskaffären och systembolaget och det blev bubbel till mig, färska räkor, rökt makrill och fiskbullar till middag/kvällsmat. Allt med "bagebrö", supergott och välbehövligt.
Men några som inte hade glömt att jag fyllde år var två av mina elever. När jag kommer till jobbet (jag börjar sent idag, vid 12, en av två halvdagar jag har på min 75%-iga tjänst) och ska sätta mig vid skrivbordet står denna påse där! Jag blev (och är fortfarande) superglad för detta:
En påse med ett jättefint armband, födelsedagskort (jätteroligt skrivet) och en pocket bok om en "karriärskvinna" som ska få livspusslet att gå ihop;-).
Sorry, ni får vrida på huvudet för att läsa texten på insidan av kortet;-).
Jag tycker det är fantastiskt att två tjejer i åk 6 kan vara så försigkomna och tänka så "moget" och få till en sådan här present, som ovan. Eller som den ena tjejen sa: "Det kändes helt rätt - det är änna likt dig"...Ha,ha det är inte fy skam med tanke på att det är självaste Sarah Jessica Parker (från Sex and the city) på omslaget;-). Kan upplysa om att hon är sex år äldre än mig....mohahaha:p
Som lite extra krydda på födelsedagen så ägnade jag sammanlagt ca en timme åt att lösa diverse konflikter och missförstånd och tror faktiskt att jag lyckades. Jag fick de inblandade att förstå att ingen behöver ha rätt eller fel och att det är hur man upplever det som de får försöka beskriva. Vi fick till slut till en vinna-vinna-situation där de inblandade kände att de kunde vara goa vänner och att missförstånd och snabba dömande/fördömanden inte är något som någon tjänar på. Detta måste självklart följas upp, kontinuerligt och jag har lite och göra där, den närmsta tiden. Bl.a. måste det dokumenteras ordentligt, vilket jag inte hann idag. Jag har bara gjort "snabbanteckningar" och de får jag ha som underlag när jag skriver mina incidentrapporter. Hoppas jag får tid imorgon och göra det. Är dock inte säker, för jag har lektioner från det jag börjar till dess jag slutar och har inga "hål", men annars får jag göra det på måndag, så är det. Däremot ska jag kolla av läget och följa upp det imorgon, det känns otroligt mycket viktigare än att jag ska sätta mig och skriva ner en rapport, som lär ta dryga halvtimmen innan jag får ihop det ordentligt.
Ja...den här veckan har varit annorlunda på många sätt. Men den största chocken fick jag nog när jag öppnade mitt lönebesked: att utbetalas: 0.00 kr och en nätt "liten" (not) löneskuld. Ja, någon hade klantat sig (igen) och lagt in totalt fel sjukperioder och avdrag kors och tvärs. Det var inte många rätt någonstans:/. Ja, det är inte löst än, men det lär dom ju bli tvungna att lösa. Men det känns för j-ligt hela denna sjukskrivningen har varit ett enda stort problem, ekonomiskt. Först kommer inga pengar från Försäkringskassan (för att jobbet glömt att sjukskriva mig från dag 15, då F-kassan tar över) och sen kommer för mycket pengar från jobbet och nu kommer inga pengar alls. Fascinerande hur mycket fel det kan bli. Jag lovar att jag hade kunnat lägga in mina egna sjukperioder och fått mer rätt än vad detta har visat sig bli. När jag fick reda på detta felet så var jag inte cool lugn om ni nu tror det. Jag gick i däck och blev jättestressad över detta. Ekonomin och ens lön är ju en grundtrygghet och det kändes som någon hade ryckt undan mattan under mig. Så i tisdagskväll tog jag mig en sen promenad och mötte en gammal bekant som spontant frågade om jag ville hänga på och promenera med henne. Jag var egentligen inte ute på en långpromenad och var på väg åt andra hållet, men kände "Ja, varför inte?". Då kanske jag får tankarna på annat? Det fick jag:D. Är evigt tacksam för den här "hjälpande handen" som oväntat sträcktes ut och som jag tackade och tog emot. Återigen: "se varje nytt möte som en läromästare" (Agneta Sjödin) eller som en glädjespridare, för det var framförallt det jag kände efter promenaden: Jag var så mycket gladare och vi hade dessutom stött på en gemensam kompis, som hade varit ute på roliga saker och delade med sig av härliga anekdoter:D. Är evigt tacksam att jag fick ta del av denna roliga och humoristiska kväll istället för att gräva ner mig i löneproblem, sjukskrivningsperioder och sjuka barn.
Bildkälla:
NU ska jag avrunda min födelsedagskväll med att vara så tacksam över allt jag har: så otroligt fina barn, vänner, familj och härliga kollegor och elever. Jag är också tacksam över alla dom som kommit ihåg och orkat bemöda sig med att gratulera mig via Facebook - stort tack till alla dom. EN person ringde och pratade och sjöng per telefon: min mamma:D...så är det moderna livet - men det är inte fel - det är bara annorlunda och man får köpa det och acceptera det. Men inget går upp mot när mamma ringer på mobilen (har ju stängt av mitt fasta telefonabonnemang) och sjunger: "Med en enkel tulipan...":D.
Kram på er och glöm inte: ta hand om varandra och försök se något roligt i vardgen - hitta en lugn vrå någonstans. Om det sen är i färjkön (jodå, det är flera av oss som passar på att luta oss tillbaka och bara se kön som "egen-tid";-), på yoga-passet eller i soffan med den/de man älskar är strunt samma - bara man GÖR det:D.
/Vi hörs snart igen:D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar