Semesterfet, berest, glad och lycklig...

Ja...det var nästan två månader sedan jag skrev. Förstår om ni gett upp hoppet om bloggen;-). Jag tog en time-out från bloggen då jag började jobba heltid den 1:a juni. När semester började, i midsommarveckan, så blev det fullt upp med att umgås med barnen, deras pappa och fira midsommar:-). För sen bar det av till Spanien - utan man och barn:p. Jag njöt av sol, värme, god mat och dryck och härligt sällskap iform av vän och tillika kollega och hennes 18-åriga dotter samt hennes kompis. Fyra tjejer som hade kul i Torrevieja:D. Jag handlade mycket kläder och SKOR, typ halva resväskan. Jag åkte med 15kg och åkte hem med 29!!!! Ha, ha, det blev nog 10 par nya skor, men  dom kan skor i Spanien, t.o.m. för sådana krångliga fötter som mina.

 T.ex.  sådana här fina och roliga skor:-)

 

Varje fredag är det marknad och då snackar vi gata upp och gata ner - fullt av marknadsstånd - med fina kläder, bikinis, frukt, mat och div annat. Jag köpte bl.a. en FIN väska på hjul (ser ut som en vanlig väska när man tar in handtaget), vilket var en otrolig tur med tanke på all shopping jag gjorde. När jag åkte hem så hade jag 19 kg i resväskan, övervikt med 4kg. Ryan Air tar 20 Euro per kilo övervikt. Kanske blev inte shoppingen så billig iaf:p men, men jag kände mig nöjd och åker jag igen ska jag definitivt ta 20 kg resväska, 15 kg räcker inte:-).

 

En annan sak som var gott i Spanien var ölen (som lade sig fint runt min midja och mage;-). Den serverades ofta med iskalla glas! Drinkarna var coola och roliga - en var helt blå (och ja, jag fick helt blå tunga).

 

 Immig och iskall öl.

 Paella (uttalas med J-ljud) - undebart god spansk rätt.

 







Efter hemkomsten så var jag bara hemma några dagar sen bar det i väg en vecka "Bo på Lantgård", dvs hyra en stuga på en bondgård med tillhörande djur: får, hönor, hundar och en ponny. Dom "nyvärpta" äggen lös med sin frånvaro från två trötta gamla hönor. Så sista dagen fixade väl bondmoran ägg och lade dit. Barnen överlyckliga iaf, men som min 8-åring sa: "men mamma, dom var inte varma". hm..."nä, dom hade nog hunnit bli kalla, sade jag och skämdes för att jag inte sa "sanningen", men men. Ponnyn, var en trött gammal tävlingsponny med trötta ben, utan skor och egentligen inte alls så sugen på att vallas runt med olika barn på hästryggen. Själv tyckte jag det kändes som att den stackars hästen helst ville vara med dom andra hästarna i hagen, men det fick den inte eftersom den var så svårfångad, enligt bondmoran (jo, det var en kvinnlig bonde).

 Utsikt från fönstret och "vår" altan, men "vår" ponny fanns inte med ute i hagen. Han fick stå inne i boxen eller på en liten hägnad runt stallet (läs liten grusplan med kantgräs).

 



Hemkommen efter en vecka på landet så var det otroligt skönt att få äta kring ett flugfritt matbord. För var det något som det fanns gott om i stugan, där vi bodde, så var det flugor. Det var nog bland det värsta jag varit med om. Men det blir ju mycket flugor om inte stället sköts som det ska och bör. Men bortsett från det så var det en skön resa med sol, bad i insjö, besök på Visingsö och Gränna och Stalpets vattenfall (19m). Vårt vackra land bjöd på underbara bilder och vyer. Jag bjuder på några av dem:D

 

 En mussla ("dammussla", troligtvis) hittad i Skärsjön i Aneby

 

 Stugan, där vi bodde (undervån)

 (några av hästarna och stallet)

 (solnedgång, från altanen)

 

 Skärsjö, Aneby Småland

 Klassisk badbrygga i insjö:-)

 

 Visingsö, borgen

 Visingsö, vy från kyrktornet (mot Gränna)

 

 Stalpets vattenfall

 

 

 



Efter hemkomsten blev det mycket att umgås med barnen och deras pappa. Vi åkte iväg till Skara sommarland och hyrde stuga två nätter, med inträde i 2 dgr. En mysig, rolig och lyckad resa på alla plan. Ja, det kan gå så...vi lyckades hitta tillbaka till varandra och det känns bara jätteroligt och jättebra. Vi är alla glada och lyckliga över detta - alla olyckskorpar kan sluta läsa nu;-). Det är bara jag och "min man" som vet vad vi känner, vad som utspelats mellan oss och vad som känns rätt nu - och jag är förvånad själv, det är jag. Jag trodde inte det var möjligt för mig att "gå tillbaka" till en relation (som var avslutad), men det är som att "börja på nytt" - och visst är det härligt att vara glad, lycklig och nykär;-).

 

 

Jag kommer snart att börja jobba, heltid, och jag inser att jag inte kommer att kunna blogga så mycket som jag gjort (då jag var sjukskriven), men jag kanske dyker ner här då och då, eller så gör jag inte det.

 

Hur som helst vill jag tacka alla mina läsare för era uppmuntrande ord, er feedback och för att ni finns där ute - all kärlek <3.

 

Stor kram Bitterpedagogen....som egentligen inte alls är bitter utan snarare glad och lycklig...kanske "Happypedagogen", vore nåt;-)?

 

 

 Sängen i stugan familjen hyrde i Skara - fina ord på kuddarna - ord som får sätta punkt för den här bloggen - den här gången:D

 



Förbättrad hälsa, jobbpress och sömnlösa nätter...

Förbättrad hälsa; ja, jag är mycket bättre vad gäller min hjärnskakning, nästan inga symptom alls i form av huvudvärk, yrsel och ljudkänslighet. Men influensan förr-förra veckan knockade ju mig rejält och jag känner mig inte helt 100 från den, men men. Intressant att jag när jag kommer tillbaka bara kastas rätt in i hetluften och förväntas läsa mejl mm hemifrån - DÅ JAG ÄR SJUK! En elev dök på mig och frågade "Varför har du inte svarat min mamma?" Elevens mamma hade mejlat mig och jag hade inte svarat, so sorry att jag inte är tillgänglig 24/7 men jag är ledig då jag är hemma (utöver min 10h förtroendetid, som jag lägger på jobbet för det mesta) och när jag är SJUK SÅ ÖPPNAR JAG INTE JOBBMEJLEN! Det kan hända att jag läser mejlen kvällen innan jag ska tillbaka till jobbet enbart för att hämta "akutinfo" och det vimlar av det, så här i slutet av terminen. Det är specialdagar, lagdagar, utflykter, möten mm. Även om jag inte var sjuk förra veckan utan jobbade, så öppnade jag mejlen igår kväll: HA! Det var ett par rullistor som lös väldigt rött: både olästa och ny post. Väl tillbaka till jobbet så var det snabbt överslag och svara på allt som jag måste och slänga resten...tog en timme! Måste lära mig att inte öppna mejlen när jag är hemma, det tar mycket energi:/

Trots influensan, som sitter i lite, så tycker jag att jag har fått förbättrad hälsa än för ett par månader sen. Jag är piggare, jag orkar mer och jag kan förhoppningsvis fixa mitt jobb. Inte helt lätt i kombinatonen att vara bra  lärare och försöka hållai trådarna hemma, i skolan och på jobbet.

I natt vaknade jag halv fem. Fruktansvärd klåda och jag insåg snabbt att det var en allergisk reaktion. Upp och ta Tavegyl (antihestamin) och sommna om....ja, eller hur:(. Jag lyckades inte somna om så vid 6-tiden slängde jag på mig träningskläder och gick ut på en powerwalk. Det var lugnt, tyst och stilla om man bortser från blåsten. När jag kommer en bit på slingan slås jag av den hänförande fågelsången som existerade runt mig- ljuvligt. Dessutom så höll jag på att springa in i ett rådjur. Det blev räddare för mig än jag var det;-) Följande bild tog jag men då stod rådjuret rätt i motionsslingan.

Jobbpress...hm, ja...Jag upptäckte att man kan ha väldigt olika syn på hur man bedömer i ett prov och vilka krav är rimliga på en åttondeklassare? Jag vet vad jag kan kräva och begära av en åtta, det var mitt prov men ej jag som rättade (p.g.a min långa sjukskrivning p.g.a hjärnskakningen) men jag är nöjd att jag har kollat av alla och dessutom har de jobbat ämnesövergripande, vilket gör att jag kan sätta "egna betyg" i ett av de fyra so-ämnen de hade då jag var sjukskriven. Men jag är oerhört tacksam att det ändå fungerade så bra med att det var "en och samma lärare" och en erfaren sådan:-). Men, jag har lärt mig mycket på den här resan: både min privata resa, sedan skilsmässan, och min jobbresa p.g.a sjukdom. En sak är att tänka så här: DÅ - NU - FRAMTID och lägga fokus på NU. Jag försöker leva här och nu, njuta av dagen och livet som det är, ta det som det kommer. Men f-n vad svårt det är ibland;-). Jag har en tendens att planera framåt och tänka flera steg fram (yrkesskada;-?). Men, jag har blivit lugnare och stressar inte lika mycket som innan hjärnskakningne. Visst, veckan efter jag kom tillbaka efter influensan, dvs förra veckan var för j-lig, sprang som en skottspole och jagade elever, som inte hade lämnat in. Bråda dagar att hinna rätta, bedöma och betygsätta:-). Men härligt när man känner att man är med och lär framtida generationer. Vi har fina ungdomar runt oss och jag ser fram emot att få min pratglada åtta i svenska också. Har dom i So och det var en fröjd att få vara med om den NO/SO-debatt som de hade, ett jättekul samarbete och ämnesövergripande arbete mellan mig och min kollega i No. Det kändes inte som detta var sista gången, tror att eleverna uppskattade det också (vi har inte utvärderat än).

I den bästa av världar så skulle jag visa mina elever så här snygga power points och gå igenom Lgr11 (läroplanen) men oftast är det de som har de snyggaste och bästa power pointsen (hur böjer man det?).

 

Den här bloggen kanske har fyllt sin funktion nu? Jag är tillbaka på heltid, mina pengar har väl kommit lite si och så. Dom enda som skött pengarna helt friktionsfritt är nog Försäkringskassan. Lönen från jobbet har ju bara strulat, AFA (Försäkringsbolaget) har ju definitivt inte skött sin uppgift väl. Har inte fått maj månads utfyllnadslön:(. Men, men snar kommer skatteåterbäringen "Prisa Gud här kommer skatteåterbäringen", min sommarräddning;-). Jag lär ju inte bada i pengar men väl kunna

unna mig lite extra hoppas jag. Det blir ju en resa till Torrevieja, där väntas sol, värme, god mat och dryck - en del Mojitos kan tänkas;-).

.

 

 Så sömnlösa nätter där jag inte somnar in eller vaknar för tidigt (typ 4.30!) vill jag gärna att de lyser med sin frånvaro framgent. Jag vill somna när jag lägger mig och vakna när klockan ringer eller ännu bättre: vakna av mig själv och känna att jag är ledig.

Igår hade jag en härlig tjejmiddag, gamla klasskompisar på besök. Vi skrattade, skvallrade och delade med oss av livets glädje-och sorgeämnen. Det är så härligt med dom, man kan vara sig själv. Jag bor ju som jag gör mitt i barnfamiljernas "Mecka" och är väl ganska ensam om att vara singel här i området. Det blev lite fniss då dom påminde mig om att jag hade varit ihop med den "där grannen" i 6:an och "den där" grannen i 4:an. Ja, jisses löjligt för det var ju inget speciellt med det men vad vi skrattade - ett härligt befriande skratt - ett sånt där som tårarna rinner. Igår var det bara fyra tjejer för två fick förhinder, men vi hördes nog som det var 10+;-).

Ha nu en härlig vecka och glöm inte nationaldagen;-)

Kram på er!

 

 

 

 

Sjuk, reality TV och budskap

Jaha, så var det då dags att även för mig att erkänna att jag åkt på årets influensa, om än något lindrigare art. Flera har varit dåliga på jobbet och varit borta en vecka ibland längre:(. Mitt  började nog med VAB (Vård Av Barn) för stora tjejen i torsdags. Hon var jättedålig och det blev lugna dagar men på lördagen var hon feberfri. Så jag vågade mig på en cykeltur till mormor och morfar. Årets första åskoväder hade anlänt men vi cyklade mellan skurarna och det var riktigt fint när vi gav oss iväg:-). Lilltjejen får inte cykla själv än, p.g.a den brutna armen. Gipset är borta men "brottet" får inte gå upp så därför ingen cykling, hoppa i studsmatta etc. Hm...jag som precis hade sålt min cykelsits, hade ju liksom ingen användning för den. Men, vi löste det fin-fint. Lill-tjejen fick sitta bakom mig, på en gelsits (mormor har en sådan till sin cykelsadel) och det gick utmärkt. Nu är det ju inte så långt emellan mormor och morfar och vår bostad men ändå. Vi lyckades också grilla mellan regnskurarna, eller nåja, morfar fick flytta in grillen lite, under tak, men det funkade bra iaf:D. Nöjda och glada barn, cyklade vi hemåt igen lagom till läggdags för lilltjejen och Eurovision för mig och stora tjejen.

Eurovision...hm, intressant upplevelse eller NOT! Har blandade känslor för detta spektakel, men lite kul var det ju att Danmark vann, jag röstade på dom - och på Norge;-). Tyckte dom var bra båda två. Däremot röstade jag inte på Azerbadjan, men en helt ok låt den också. Nu så här några dagar efteråt kommer jag inte ihåg hur någon av låtarna låter, den enda jag kan är Robins "You", en låt som bara låter bra när han sjunger den själv;-), men än har jag inte hört någon som kan sjunga den;-).

Källa:

http://nicewinsnothing.com/wp-content/uploads/2012/11/sick-duck.jpg

 

 

När jag vaknade upp på söndagen kände jag mig väldigt tjock i halsen och förkyld, jisses vad snabbt det kom:(. Barnen var hos grannen och lekte hela dagen och jag vilade mig. Det blev värre iaf:(. Feber, förkyld och hosta och så har det varit sedan i söndags. Det var bara och ringa och sjukskriva sig och ladda upp med näsdukar, Rinexin (avsvällande tabletter, jag måste ta när förkylningen är så här kraftig, minskar risken för bihåleinflammation), Nasonex (nässpray), värktabletter och diverse astmamediciner. När jag fick småbarn så öppnade sig en ny värld för mig vad gäller medicinska diagnoser och begrepp. "Förkylningsastma", ansträngningsastma, allergisk astma etc. Nåväl, jag tog hand om konstant förkylda barn, de första tre åren var jag ju hemma och det var inte annat än saltlösning och andningsmasker. Ett pris jag fick betala var bl.a. bihåleinflammationer en efter en efter varandra, det är för j-ligt för den som inte vet. Förkylningsastma fick jag också, något jag trodde bara barn kunde få, men icke. Jag har det definitiv och utan min astmamedicin hade det blivit ännu jobbigare. Så jag har preparerat mig väl inför denna skrivstund: Ibumetin (värktabletter mot febern), astmaspray, nässpray mm. Som pricken över i så har katt****** kommit hem med sandloppor igen-urk. Jag har klarat mig från nya bett, men så i förrgår kväll så gosade jag med henne i soffan och nu har jag nya bett:(. Dom svullnar upp, kliar förbannat och svider dessutom. Ja, visst är jag allergisk mot dem också:(. Så mot detta tar jag Tavegyl (allergimedicin), kylbalsam (mot klådan) och en spansk "mirakelsalva" mot de sår som jag lyckats åstadkomma. Jag känner mig verkligen superfräsch! I min jakt på roliga bilder hittade jag en som jag bara kände att jag var tvunge att dela med mig av. OBS! Inget för "känsliga" skippa o läs den då;-)

Källa: http://paulaz.se/wp-content/uploads/2013/01/influensa.jpg

Men en fördel (eller nackdel, beroende på hur man ser det) är att mitt TV-tittande vidgas och jag ser på saker som jag aldrig sett förut. "The real housewives of Orange county" är en sådan, det är en "reunion" och klipp visas och diskuteras från förra årets säsong. Horribelt beteende från de flesta av dem, men lite kul är det allt. Men "The real housewives from New York" tar priset. Jag fattar inte att folk verkligen har tittat/tittar på det här. Dom beter sig som småbarn och kastar så mycket elakt på varandra så det känns som man befinner sig i sandlådan ibland. I min stilla tanke så undrar jag hur "äkta" är det här? Beter dom sig verkligen så här illa mot varandra eller är allt ett "spel" för TV? Tyvärr, efter att ha sett ett par re-union avsnitt, så tror jag att de kan vara så elaka mot sig själv och mot varandra, utan att ha ett uns av självkritik. Alltid den andres fel, precis som småbarn innan de lärt sig utveckla empati. Intressant...nja, om man ska skriva en uppsats i socialt arbete, kanske. Nu är det enbart tidsfördriv. Jag fick dock slå över för det blev för mycket tjafs och bråk i rutan och jag fick ont i huvudet. Hamnade hos Oprah, intressant kvinna och grymt bra intervjuare. Marion Jones talade ut första gången efter fängelsvistelsen på 6 mån. Hon åkte ju på 6mån för att ha LJUGIT för FBI angående hennes användning av anabola steroider. Ingen skyddstillsyn, böter eller samhällstjänst utan FÄNGELSE. Utifrån min svenska, kanske mer liberala syn, kändes det straffet hårt, men såklart ett straff som sände ut signaler till alla: "tro inte att du kan komma undan trots att du är en kändis/världsidrottare". Det var en tuff interjuv att titta på, den berörde, upprörde och jag lär inte glömma den. Speciellt inte brevet till sina söner, hon skrev det i fängelset, som hon läste upp i TV. Lämnade ingen orörd.

Jag vet, att anabola steroider är förbjudet, men vem vet vad som är rätt eller fel i hennes intagande av det. Hon säger att hon fick "kosttillkott" av tränaren, det råkade vara anabola som hon inte visste att hon tog. Hon var ung, oerfaren och naiv och litade blint på sin tränare. Tränaren förnekar all medveten anabola preparat till Marion. Hon förstod först när åklagaren höll upp en flaska att "herregud, det är ju det jag fått av tränaren". Hon fattade där och då, på två sek, ett avgörande men ack så felaktigt och dumt beslut: att ljuga och säga att hon inte visste vad det var och att hon aldrig tagit det. Vem som har rätt och vem som har fel, vet inte jag. Hon är dömd för att ha ljugit för FBI, om ovan nämnda flaska, hon visste vad det var för hon kände igen den, eftersom den var exakt samma som hennes tränaren givit henne. Samtliga rekord, medaljer och div annat togs ifrån henne. Med rätta förstås, men samtidigt tyckte jag synd om henne. Straffet är hårt och hon har sonat sitt straff, hoppas hon hittar rätt nivå och lever ett bra liv nu iaf och att folk INTE fortsätter att döma henne. Hon har sonat sitt brott, med råge, kan jag tycka.

Marion Jones, läser upp sitt brev och Oprah Winfrey, bild från dagens program  i kanal 8 (säkert repris)

Källa: http://www.independent.co.uk/incoming/article8456564.ece/ALTERNATES/w460/60-lastoprahconfession.jpg

Lögner-  det kommer sällan något gott ur dem och jag försöker lära mina barn att inte ljuga, alltid tala sanning (även om dom tror att jag kommer bli ledsen/arg/besviken etc) och jag hoppas att jag har förmedlat ärlighet som en dygd och en förutsättning för att bygga relationer, såväl vänskap som kärlek. Jag har en "låååång" lista på hur jag vill att min eventuella nästa man "ska vara". Tror inte det finns någon singelman som kan pricka in allt på den listan, men lite kul är det iaf. Jag ska fila lite till på den och publicera den inom kort:-). Men jag kan garantera att jag sätter ärlighet högst! Den egenskapen måste vara med.

Amelia (har tydligen gjort en undersökning utifrån svenska kvinnnors drömman, här är en del av den, resten finns väl i tidningen). Källa: http://www.amelia.se/Global/Amelia/senaste-numret/2007/amelia1407/drommannen/Mansundersokning2.jpg


Ja, det är inte många fördelar att vara sjuk, men jag har nog vidgat vyerna lite även om jag inte kan känna igen att jag mött några amerikaner som ens påminner om dom på TV, inte det minsta. Precis som i Sveriges varianter, inte många känner igen sig i div tjejers och killars beteende i shower som Big brother, ??, kmmer inte ens ihåg några. Det finns några få riktigt bra realityshower, tycker jag: Sveriges mästerkock och Biggest looser. De känns äkta och deltagarna lär sig verkligen något och får ut något av det. "Du är vad du äter" tycker jag också är bra. Men jag har aldrig sett ett avsnitt av ??? vad det nu heter som hon Maria Montassami var med i. För mig är hon okänd och nån som dök upp och tydligen hade kommenterat "åh, tofsarna bara hänger ner":-). Nu dansar hon i Let´s Dance och hon verkar ju himla rolig och go om än väldigt amerikansk, vad det nu är;-).

Jag bodde ju i USA i ett år, i Boston, och jag mötte inget av det liv eller beteende som jag har fått beskåda på TV under mina sjukdagar. Men däremot lyckades jag få ett stärkt självförtroende och självkänsla "You can do anything you want"-mentaliteten kan ibland gå över gränsen men faktum är att deras tro på sig själva och på andra gör att man blir "smittad" av den andan, vare sig man vill eller inte. Innan jag åkte till Boston så visste jag knappt vad ett universitet vad för något. När jag kom hem var jag totalt målinriktad och fokuserad på vad jag skulle göra. Jag sökte 8 jobb på en vecka, gick på söka-jobb-kurs och insåg att det bara var jag som varit arbetslös så kort tid. Flera som satt där hade varit ett år och längre och knapp sökt ett jobb. Jag var alltså heltaggad, javisst, jag fick ett jobb och det hade jag ett halvår sen var det plugga på Komvux för att ja...just det- kunna söka in till unversitetet. Jag kände att lärarjobbet var min grej, efter att ha prövat att jobba på skola som lärarassistent i ett halvår, vilket jag är väldigt tacksam för. Nu är det 20 år sedan jag bodde i USA men jag har besökt landet sen dess, senast 2004 och då blev det Californien, Arizona mm. Eller de kanske mer kända: Grand Canyon, Las Vegas, Los Angeles och San Fransisco. Jag kan definitivt tänka mig att åka till USA igen, det finns så mycket mer att utforska. Jag skulle gärna göra ett besök i "Southern" dvs Södra USA, så mycket att se och lära där:-)
Källa: http://media.away.com//away/images/grand-canyon-np.jpg


Så idag får det bli två budskap:
Håll er till sanningen - alltid :-) och
Du ska tro att du är något dvs väldigt "osvenskt" men anti-jantelagen. Här handlar det inte om att man ska köra över andra utan att man ska tro på sig själv; att just du kan bli något, det du vill - det kan du bli. Låt ingen annan intala dig något annat. Endast du kan ändra/förändra din situation - Lycka till, med allt DU företar dig.

Stor kram från sjuksängen <3

Nationella prov, inskolning på fritids och "sjukgymnastik";-)

Ja, så var det då dags för de årliga nationella proven. Bara det att i år är det även år 6 och nationella prov (NP) inte bara i Ma, Sv, eng utan även No och SO. SO år 6, på min skola, fick historia. Det vill till att ha ett grymt bra minne om man ska kunna rätt kronologisk ordning på sten-, järn- och bronsålder och därifrån ända till Frihetstiden (1700-talet). Det var dessutom prov i dagarna 2. Del A var mest kryssfrågor med ett par längre utredande frågor. Del B var textläsning och text-och bildtolkning. Usch, jag tyckte faktiskt synd om eleverna och sen när jag nu ska sätta mig och rätta detta så tycker jag synd om mig själv:S. Jag har nu 75 NP som ska rätta på 1 och en halvdag- det är vad vår chef har bedömt att det tar i tid. Hm...jag ska ställa klockan och verkligen se den effektiva tiden hur lång tid dessa prov tar. Kan bli intressant... Syftet med NP är ju att mäta elevers kunskap och ha ett "bedömningsunderlag", vilket i år för SO:n är "försök". Dvs vi lärare behöver inte ta hänsyn till dessa prov i detta "försöksNP". Jag känner att det kan användas som "stöd" i bedömning om jag känner att det behövs annars inte. Jag har bedömningsunderlag som räcker gott och väl. SO är mycket diskussion och reflektion under lektionstid - det syns inte på NP:/ i alla fall inte för dem som har svårare att uttrycka sig skriftligt men kan resonera och motivera muntligt.

Bildkälla:http://www.upplandsvasby.se/images/18.723c4e8713ca5650d248000412/Prov.jpg

Om jag nu tar och breddar mitt resonemang och lyfter blickarna uppåt till riksdag och regeringsnivå så undrar jag lite...vad ska ni göra med allt detta? Vad kommer det att mäta: vem som  har bäst minne från låg-och mellanstadietiden? Många av dom saker som var i detta NP har inte jag gått igenom med dem, låg och mellanstadiekunskap. Dessutom kommer klassen från två olika skolor och säkert uppåt 4-5 olika klasser. Således har en del läst MYCKET om vikingarna och andra lite och en del känner till Gustav Vasa medan andra inte ens har en aning om vem det är. "Tur" att jag knöt an och gick tillbaka lite i historien då jag startade upp 1600-talet (år 6 historiastart). Men eftersom tidstrycket är tufft om man ska hinna med alla moment och "kurser" man ska ha med så blev det väldigt kort repetition av reformationen (för somliga helt  ny kunskap) och Gustav Vasa. Detta kan bli en intressant rättning;-). Att mäta kunskap är inte lätt - men en sak är säker - eleverna lär sig inte mer historia av NP, jag hoppas att dom inte tröttnat helt på historia efter detta. Det verkar dock hoppfullt, eftersom vi nu har grupparbete och de ska fokusera på olika avsnitt t.ex. Stormaktstidens människor, Karl XII och Frihetstiden. Framförallt de två sistnämnda är intressant, vi går igenom det nu och det fanns med på NP. Otroligt nog var det flera som hade snappat upp det i alla fall:-). Så imorgon ska jag arbeta hemifrån och rätta NP, sitta inomhus i tystnaden hemma- det är supereffektivt, eftersom det är så mycket ljud på jobbet och där blir jag avbruten hela tiden.

 

Bildkälla: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxFhBOZd-nhS8C8LdUpqvQOP9-L3PSHF8tGJD8-IlOJj-2wo3GtVyoOqumJSz6uPhR4oqcVFNnyzZgEZZzwvdgBEaix693FXiNl0rV3sdxfm4lRsvsR7uyAlfJPGpEQANJ8vzR9POY0z8/s1600/Nationella+prov.jpg

Idag var jag på lilla tjejens inskolning på fritids. Ja, du läste rätt inskolning inför höstens förskoleklasstart. Det funkar hur bra som helst och jag är så glad att det är flera av hennes kompisar som valt samma skola och pedagogerna samt flera andra klasskamrater känner jag till sedan innan. Så även Ida, som känner sig helt trygg. Hon sa idag att "jag kände mig lite ensam ett tag med då hittade jag" Beatrice (av mig påhittat namn). Vad bra, tyckte förstås jag, som samtidigt undrade oroligt varför hon kände sig ensam. Jo, jag kunde ju inte åka linbana med min brutna arm (jodå, hon kunde men hon får inte;-) och det gjorde alla andra kompisar. Vilken tur i oturen då att du hittade en ny kompis då, sa jag. "Ja", sa lilltjejen, och lyste upp som en sol. Hm...det känns lite konstigt, jag är inte småbarnsmamma längre. Har snart två skolbarn och det börjar märkas och kännas att det börjar bli "lite lättare" dvs jag behöver inte ha riktigt samma "koll och kontroll" längre. Mycket klarar de själva även om de fortfarande behöver en vuxen i sin närhet så kan jag faktiskt lämna en kort stund (t.ex. om de tittar på Bompa) för att åka iväg och handla nåt jag glömt etc. Dessutom är det lättare att skaffa barnvakt:-). Så är det ju mer kompisar och kompisars föräldrar i deras liv och dessa är så viktiga, både för barnen men också för mig:-). Vi hjälps åt, lämnar, hämtar tar med hem och skjutsar till olika aktiviteter. Guld värt:D.

Bildkälla: http://cdn1.cdnme.se/cdn/5-2/339310/images/2008/kram_1200239968_1201443363_3103074.gif

 

Direkt efter jag hade skjutsat tillbaka lilltjejen till dagis (jo, jag vet att det heter förskola) så var det min sjukgymnastik som skulle genomföras. Kan inte säga att jag var supermotiverad, så tråkig träning. Men nånstans på vägen dit så bestämde jag mig att jag skulle testa min styrka och utmana mig lite. Jag har nämligen känt mig lite bättre och "piggare" (inte pigg som fri från trötthet, men piggare i huvudet från hjärnskakningen) och inte haft så ofta återkommande huvudvärk. SÅ när jag väl hade bytt om och skulle sätta mig på cykeln så tänkte jag: NÄ! Jag tog crosstrainern och körde hårt i 10 min, gick utmärkt! Blev förstås taggad av det och körde ben med full styrka:o). Min sjukgymnast var inte där, då hon var upptagen av en annan patient på ett rum. Så jag "passade på";-). Sen var det utfall och då hängde jag på lite vikter, ingen överdrift men ändå... Helt klart är att jag fixade ett styrketräningspass och det med styrka och balans - har ännu ingen huvudvärk:D. För det är ju det som har hänt tidigare om jag har ansträngt mig i fysisk träning och/eller för mycket jobb så har jag fått huvudvärk, yrsel mm.

Bildkälla: http://lissfit.files.wordpress.com/2009/08/liss-1-august-utfall-ben.jpg

Nu känns det helt ok att ligga på sofflocket, katten bredvid (hoppas nu att kattrackarn är loppfri!) och slötittandes på Äntligen hemma (simultanförmågan är numera nästan som förut mao;-). Nästa torsdag ska jag träffa min sjukgymnast för sista gången. Nu tycker hon att jag ska klara mig själv med egen träning. Jag trodde att jag skulle få gå självträning där, men det verkar jag inte få. Trist, för jag fixar inte gymmet än (för hög musik och för mycket liv, det är den stora skillnaden mellan vanligt gym och rehabgym). Hon svarar då att "det behöver inte vara styrketräning, yoga och promenader/löpning räcker gott). Hm...men, det är ju jag som ska må bra också. Jag råkar ju känna mig själv och min kropp behöver styrketräning för att må bra - såväl fysiskt som psykiskt. Men, men jag ska starta upp mig genom att testa en löprunda i dagarna här. Bilden intill är inte jag - tyvärr;-). Men om man tar bort några vikter och ökar några (!) kilon på kroppen så såg det nog ungefär likadant ut för mig idag;-).

Jag känner ett försiktigt hopp om att jag faktiskt kommer att bli HELT frisk snart, jag har inte riktigt vågat tro på det, efter alla bakslag, så jag satte till julen så är jag HELT frisk. Innan alla bakslag hade jag midsommar som mitt mål att vara HELT frisk. Det tror jag inte nu, men däremot något mittimellan midsommar och jul, kanske;-)?

Önskar er alla en härlig dag och "långledigt" för er som har det. Jag njuter och vilar och förhoppningsvis har jag tränat och vilat bort den begynnande förkylnig som jag känt av (ni vet sticket i halsen och nysningarna, usch!).

Kram på er - och kom ihåg - oavsett om det gäller NP, träning eller medarbetarsamtal/lönesamtal så är det inte de resultaten som är viktigast - det är definitivt HÄLSAN som är viktigast. För är man inte frisk så betyder inga prov/löneökningar/träningsrekord ingenting. Jag vet vad som är viktigast för mig i mitt liv - vet du?

Barnsjukhus, skilsmässo-dilemma, kränkt katt o sushi...

Igår kl 10.15 var det läkarbesök o förberedelse för stora tjejens undersökning/operation idag kl. 7.30, den förväntas ta max 1h, men tog sist 3.5h, förra året:(. Nu har jag (sitter på en sida av rummet o hennes pappa på den andra, jobbandes) suttit i drygt en timme. Kan betyda att de inte hittat nåt eller så har de det. Jag fick följa med in i op.rummet o ha grönkläderna på o nätmössa :-). Usch, vad liten hon såg ut när hon o nalle (också han i nätmössa:), låg på operationsbordet. Jag märkte att hon blev orolig när syrgasmasken kom på o när narkosläkaren sprutade in, först ett medel hon blev snurrig av o sen själva sömnmedlet. Jag höll hennes lilla hand o kände den slappa, sakta räknade jag ner: tio, nio, åtta, sju...sen sov hon o nu sitter jag här o känner mig ynklig.

Fan, vad jag saknar tiden då vi var två föräldrar som stöttade varandra i sådana här saker. Något stöd känner jag inte, snarare tvärtom, mycket för att det är "jobbigt" att ses. Det är min känsla, mina tankar och min upplevelse jag skriver om nu, så "håll i hatten". Det är fullt av andra barn på avdelningen och på op, samtliga med båda föräldrarna och där föräldrarna stöttar varandra. Visst mycket var mitt "fel" idag, jag var på uruselt humör och var jättetrött, eftersom jag varit uppe sen 5.30 och haft en sparkande 6-åring bredvid mig, hela natten. Dessutom är vi inte överens om hur man ska hantera nya partners i barnens liv. Jag tycker man ska vänta med det tills man vet vad man känner o vad man vill med den nye. Han tycker att  det inte spelar någon roll, verkar de som iaf (han säger inte mycket, som vanligt). Verkar köra trial and error, funkar det så funkar det. Min stora oro är ju att barnen ska få en massa olika kvinnor, som kommer o går. De fäster sig o sen kanske det tar slut. Ja, men jag kan inte göra något åt det, jag vet, men det är j-ligt jobbigt ändå. Men huvudsaken att jag vet var jag står o hur jag resonerar (vet jag det?). Stabilitet o trygghet vill jag ge mina barn och det innebär att jag ALLTID sätter dem främst, "i första rummet". För mig inkluderar det att inte röra till det med en "ny" partner i deras liv. Det innebär inte att jag inte vill träffa någon, det innebär att jag isf ska sköta det mer diskret o vänta och introducera någon ny tills jag vet vad jag vill själv, förhoppningsvis tar det inte 10 år även om det känns så just nu;-).




Jag ser ingen anledning att skynda på med att introducera en ny man i deras liv och är jag/skulle jag vara i dejtingstadiet är det uteslutet. Nog sagt om det, så länge, det är fritt att tycka och tänka vad man vill i detta landet, som tur är;-). Hans och min upplevelse av saker och ting är förstås inte samma, det finns ju en (eller flera!) anledningar till att man genomför skilsmässa. Den som säger att "folk skiljer sig för lätt", har jag faktiskt lust att slå på käften. Det är möjligt att somliga "ger upp för lätt" dvs att det finns mer att göra och kämpa sig igenom, allt för att rädda relationen (men till vilket pris?). Men att skilja sig är "inte lätt" - det är ett helvete och det tar lång tid att komma över (gör man nånsin det?). För mig är det ett misslyckande och en stor sorg - så fick jag sagt det, någon gång var jag tvungen att få det ur mig -  och den här bloggen är lite av min terapi. Ibland är jag lite bitter på livet, oftast inte, men idag blev jag så in i h-e påmind om att jag var skild och det problematiska med det.


(En jätterolig bok, jag fick av min kompis D, ett litet boktips;-). För mig, mycket igenkännande situationer, dock inte nakendiscot;-). Kanske kommer jag också till tiden som undertiteln säger, med blinkning till filmen Ogifta par, "kåt, glad och tacksam";-).

Förberedelserna för denna operation var tuffa, fastande i 24h, fantastisk liten tjej jag har, det var tufft för oss båda. Jag fick tjata om drickandet, 4 liter, under hela dagen igår. Hon höll på att kräkas av näringsdryckerna o jag blev så frustrerad över situationen att jag slängde ut alltihop. Det blev hemmagjord näringsdryck, dvs vätskeersättning o den drack hon, smakade äckligt, tyckte jag. Definitivt äckligare än en näringsdryck med svartvinbärssmak, ja barn kan överraska:). Så vi var trötta redan innan operationen/undersökningen och narkosen. Tröttast efter denna dagen var nog
jag;-).

(Allt ovan skrivet på sjukhuset och redigerat i efterhand, hemma, tur att jag redigerade om man säger så, du får själv fundera vad jag har redigerat bort och dragit ifrån;-)
--------

Flera timmar senare...
Ja, min stora tjej var glad och hyfsat pigg när hon vaknat till och åt en hel lunch, jättehungrig förstås:-). Förutom lite ont i halsen, så hade hon inte ont eller så. Läkaren kom och pratade med oss och berättade om att man kunde se att hon hade irritationer från reflux, så det var bara att forsätta med medicinen (Zantac). Alla andra provsvar tog sex (6!) veckor, bl.a. ev annan födoämnesallergi. Det blir alltså en återbesökstid om sex veckor, en kallelse ska visst komma automatiskt (jag är
imponerad;-). Tjohoo:-), inga andra konstigheter, vad de kunde se med "blotta ögat". Både jag och Thyra var lättade och hon sa i bilen efteråt: "vad bra att dom inte hittade något konstigt i min mage". Där ser man, det rör sig mycket i huvudet på våra barn, mer än vad man tror. Jag ville väldigt gärna belöna henne för att hon varit så modig och på så gott humör (bättre humör än sin mamma;-) så jag erbjöd mig att hon skulle få välja vad hon ville till middag, varav hon svarar: "rökt makrill med kokt potatis och smält smör". Det var inte det svaret jag hade väntat mig, men har man lovat så har man. Det fick bli en sväng till fiskaffären och en rökt makrill, fiskbullar till lilltjejen och sushi till mig B-), Efter middagen så myser vi alla tre i soffan och äter lite popcorn och har "mini-fredagsmys". Trötta barn och nu ska jag få min stora tjeja att somna, hoppas det funkar med tanke på narkos och "middagssömn", men hon borde vara sovtrött nu. Trött är hon iaf, men sen ska dom ju somna
också;-).

 Sushi, mums:-). Måste skriva upp "Pinnar" på inköpslistan!

Så var det "lopp-katten" då....hm...ja, hon är jättesur på mig och hon har begränsade ytor hon får vara på. EJ sovrummen! Jag stänger dörrarna då hon är inne, hon tittar kränkt och surt på mig. Men så fick hon dispens igår och la sig förnöjt och somnade i mitt knä. Inga loppor vad jag kan se (och känna!), fast det kliar på mig av bara tanken. Alla ev rester under bordet från rökt makrill, fiskburgare mm tog Selma gladeligen hand om, vilken delikatess (och jag är glad som slapp sopa, lika bra som att ha hund),

 

Just nu avnjuter jag ett glas rött med katten bredvid mig, ivrigt tvättande av sin päls (vill hon få bort loppsprayen, måntro?). Pinsamt är att jag har lånat bästa sprayen av min kompis N och det verkar som att djuraffären inte har den, iaf inte den här ute. Ska testa den i Torslanda, måste köpa ny spray till henne (läs fylla på den flaskan jag fick av henne, typ halva kvar;-).  Så slipper jag skämmas, råkade se prislappen: 175 kr!!! Herregud, jag har gladeligen sprayat loss 100 spänn på möbler, katt och div annat. Hoppas det hjälper också, med det verkar ju så:D.

 

Ha en bra Valborgsmässoafton och Första maj! Glöm inte att vi firar in VÅREN på Valborgsmässoafton, hm...det blåser hård kall (n/v?) vind och 8 grader ute...våren känns långt borta:/. MEN, imorgon ska det bli SOL och 11 grader, visserligen blåsigt men det är det ju nästan jämt.

 

Håll i hatten  - i dubbel bemärkelse;-).

Kram på er!
/BITTERpedagogen 

  

  

Kattloppor, cykelhjälmpremiär, vinylbar och sanering...

Hm...myggorna är tidiga i år, tänker jag när jag inspekterar mina bett på benen och armarna, 4st:(. Kliar som f-n. Då min underbara vän N kom på besök i torsdags så såg hon på betten och sa: "det är loppbett". Tydligen är det Selma (katten) som får med sig det in och så hoppar dom över till mig:(. URK! Jag fick fullständig panik och ger mig hastigt iväg till Apoteket och köper Frontline. Nu j-lar ska kattskrället behandlas. Två doser i nacken/manken och så ska det hålla i ca 4v. Håller borta fästingar, loppor mm, jag har dessutom redan plockat en fästing på henne:(. Så igår var det till att börja ställa till tvätt-sängkläder-projekt. Ett jätteprojekt, som fick forsätta idag och nu utökade jag tvätt- och städprojektet till att inkludera ALLA kuddar, sängtäcken soffkuddar, kattleksaker kattäcke mm. Så mycket saker och herregud vad kuddar det är! Nåja, jag kanske överdrev min städning/sanering en aning, men när jag läste om att loppan kan överleva utanför värddjuret (vilket namn, jag vill inte vara någon värd till loppor, tror inte min katt vill det heller:/). Så saneringen och tvättandet lär fortsätta imorgon också. Fast jag har faktiskt INTE sett en enda loppa IRL vare sig levande eller död;-).

 

:-) en rolig bild, som jag hittade man får skratta åt loppeländer, men jag tror inte jag har några som har överlevt (hm...jag har inte ens sett några, bara betten:o)

 

Men igår kväll blev det iaf en tur till Hönö idrottshall för att titta på barn-och ungdomsgymnastikuppvisningen. Så jag premiäranvände min cykelhjälm och kände mig verkligen helladdad inför en cykeltur på öa;-). Jag cyklade först till kompisen D:s lägenhet och slängde av lite mat mm (som vi skulle ha sen) och när vi går ut så står hennes hyresvärd och några goa "ögobba" (ögubbar). En av dem frågade: "Vart ska ni?" Vi svarar: Kulinggympan. Då kommer hans svar blixtsnabbt: "Ja, dä kan de finnas gössa osså" (Ja, där kan det finnas karlar/män/killar också). Herregud, vad vi skrattade - en underbar kommentar, det måste ju ha inneburit att vi var söta och fina:p, som om vi var på väg ut på fest:-).


Nåväl, väl framme vid gympahallen så gick vi upp och ställde oss på läktaren. Två anledningar; mitt huvud pallade inte ljudet ner i hallen och risk för att barnen (både kompisens och mina barn var med i uppvisningen) Lilltjejen kunde ju inte vara med p.g.a. bruten arm men stora tjejen var en jättesöt ballerina. Det var cirkustema iår och det vimlade av hundar, clowner, leoparder. Starke Adolf och ballerinor då. Jätteduktiga flickor och pojkar, jag reflekterar över att jag inte skulle kunna göra så mycket av dom sakerna som dom gjorde. (Kan jag ens slå en kullerbytta längre?). Jag kan definitivt inte jula och jag kan inte stå på händer. Jag vinkade till stora tjejen och hon var helnöjd med att jag var där, sken upp som en sol:D. Lilltjejen sprang upp till läktaren, där jag stod med en kompis, och blev jätteglad och stod hos mig en stund. Mysigt, det är härligt att man kan se sina barn även när det inte är "min vecka", det funkade bra med "avsked" också (det kan ibland bli lite ledsamt och tår i ögat, hos både dom och mig).

 

Vackra rosor, har nu stått i en vecka! Rekord för jag har ju inte gröna fingrar ju;-)

Efteråt gick vi hem till D:s lägenhet och "gobba" stod fortfarande kvar och tittade på marken och en stor sten (dom höll på med att spräcka stenbumling i trädgården). Vi skrattade och gick in och lagade mat, drack vin och lyssnade på grymt bra mix på radion "Mix Megapol" körde 90-tal, hur kul som helst. Måste kolla min 90-tals Spotify-lista och se om jag har sån bra mig där. Vi bestämde oss sen för att cykla ut och se lite annat än hemmets väggar och vi valde Vinylbaren, inget inträde och enkelt att "bara slinka in". Jag kände definitivt att musiken var högre denna gången än sist jag var där, vilket var i augusti. Hm...vi pratade så gott det gick och tog en öl och tittade på folk. Vid halv 1, gav jag upp och cyklade hem själv. D stannade kvar med en kompis och dom hade tydligen fortsatt framåt 3.30-tiden på morgonen:-). Herregud, vilken tur att jag gick i tid;-).

Jag har alltså ägnat dagen åt att STÄDA, TVÄTTA och deklarerat, ja faktiskt. Jättesmidigt att deklarera på nätet, jag gjorde mina stackars avdrag, men annars så var allt redan färdiguträknat och klart. Verkar bli en slant tillbaka iaf. Det är ju aldrig fel;-). Sen gjorde jag räkningar mm, det var inte lika upplyftande:/...men men så är det. Jag unnade mig att ta en god middag och sitta ute i solen, premiärmiddag på altanen, dock ingen grillning (kändes lite väl ambitiöst för en person;-). Jag och tjejerna grillar gärna. Jodå, jag kan grilla också, i mitt förra förhållande så var det många gånger jag som stod vid grillen (statistisk majoritet visar att det är männen som står vid grillarna;-) och gjorde tilltugget också. Men oftast var det jag som stod i köket och gjorde tillbehören och mannen som stod vid grillen, med en öl, och TITTADE på köttet (det är jätteansträngande och man kan ALDRIG lämna grillen för att gå in i köket och hämta saker som ska ut till grillen). Nåväl, när jag grillar där jag bor nu, så fixar jag det själv, det gäller att planera och ha en grill med lock på. Det har hänt och händer att fiskmåsar kan dyka ner och sno köttet från grillen, hör och häpna;-). Hände mina föräldrar en gång, något snopna när det inte fanns något kött kvar, när pappa kom ut igen. Fick bli korv, det blir liksom inte samma grej;-). När jag cyklade till affären förut så doftade det grillning över hela ön, jag tror att det var många som premiärgrillade idag:-). En gissning är att det var mannen som grillade, eller?



Nu har jag dock landat i soffan och tittar på Robins, just nu pratar Soran Ismail (f´låt stavningen om den är fel), komiker och himla kul (och smart). Jag gillar hans cyniska humor, men det verkar som han har fått en del hatbrev, så typiskt. Han pratar just nu om skillnaden mellan nationalitet och etnicitet, mycket allvar förstås men med glimten i ögat och full av ironi- underbart! (Nationalitet: svensk, etnicitet: kurd).

Efter Robins show ska jag slå över på 3:an och titta på Bridget Jones dagbok. Jodå, jag har sett den ett antal ggr men den tål att tittas på igen. Underbar humor om inte annat;-).

Må väl och ta hand om varandra. Hoppas värmen kommer för att stanna. Jag vill så himla gärna slänga av mig vantarna/handskarna, tror aldrig jag har haft dom så här långt in i april.

Kram på er!

Intensiv helg, intensiv arbetsvecka och var är "väggen"?

Oj, det har gått några dagar nu sen sist...kan inte skylla på något annat än att jag har känt av det bakslag och minimerat tid vid datorn och skrivandet vid den. Detta eftersom huvudvärken gör sig mer påmind då och jobbet har krävt mycket tid vid datorn och då är dagens "dos" fylld. Det känns att jag har börjat jobba 75% och det är tufft att orka med för mitt huvud och jag känner mig nedsatt både känslomässigt och handlingsmässigt (psykiskt och fysiskt). Helgen som passerade var intensiv med barnkalas, simning, logistik med barnens kompisar och söndagens "släktkalas". Släkt och släkt. Det var min syster med ett syskonbarn, det andra syskonbarnet, med sin pappa, var upptagna på annat håll med träning etc. Det var också mina föräldrar. Jag hade bakat chokladtårta, sockerkaka med smörkräm. Det blev över halva tårtorna kvar, jag lämnade det till jobbet i personalrummet. Mina kollegor blev överlyckliga (vi lärare är inte så bortskämda med att bli bjudna på fika "bara så där"). Det var uppskattat och jag kände att jag gjorde några glada iaf:-). Jag fick en mixer:D så nu kan jag göra goda smoothies utan en massa skvätt (har stått med stavmixer och hållt för, lite småjobbigt;-). Av föräldrarna fick jag en gjutjärnsgryta, välbehövligt för jag hade ingen. Har liksom stått med vanlig kastrull då jag ska göra grytor och stek etc till barnen och mig. Det är ju inte så att jag står o gör det när jag är själv men försöker laga lite "bredare" när jag har barnen dvs kalops mm.

Bildkälla: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg73RoZys3uwS2rJduNPlWNRpuvPuqgj6IdtTaGRSTSzYkNtjoYodpdVDQy_O5mEr-gYRrzSSw3-Kd02mqSYhikFwNTavGz-OAceZG44_SCXqmtyGRoDF5ap44m49IVuSF-PTnazVv9mJM/s1600/IMAG0044.jpg Hm...min tårta såg nästan likadan ut;-)



Arbetsveckan började intressant, med medarbetarsamtal med chefen i nästan 90 min. Det gick bra och kändes helt ok och jag hyste god förhoppning inför det lönesamtal, som skedde idag. Det var inte bästa utgångsläget för det var nationella prov i engelska för år 6 idag. Som vanligt var det kaos, jag fick inte ut min provbunt igår pg..a "sekretessen" - bullshit. Det är något som vår skola har hittat på själva. Enligt Skolverket så kan vaktande lärare/undervisande lärare få tillgång till det dagen INNAN provet, dvs igår (för att i god tid hinna förbereda sig och läsa instruktionerna). Men när jag försökte få min klass prov igår, så fick jag inte det utan det hänvisades till idag, kl 8! Jag börjar inte förrän kl.8.30 men visste att NP-insläppet var 8.20. Pg.a väntetid och 3 köers färja (otroligt, för så brukar det inte vara) så var jag inne på skolan 8.23. Tog vägen om expeditionen och då fanns inga prov där. Någon god kollega i mitt lag, hade hämtat alla klassers prov. Jättesnällt, men där förlorade jag både tid och kraft. Så mycket onödigt spring och information som inte når fram. Som pricken över i när jag fått igång mina elever, på slaget 8.30, så öppnar jag min dator och mejlen. Där finns då ett mejl ang "Intstruktioner för NP i engelska", dessa instruktioner skulle ligga i mitt fack. Nu var det ju så att jag trodde instruktionerna skulle finnas med i bunten med prov - inte mitt fack. Således. Jag hade startat mina elever med MINA instruktioner och utan de instruktioner som kommer från Skolverket (nog för att de fixar det ändå, men jag vill göra "rätt"). Så i mitt försök att ligga ett steg före så hamnade jag ett steg EFTER och nu är jag sur över detta och har framfört det till chefen, som har upp över öronen fullt med andra saker så det lär inte hamna högt på priolistan. Nästa gång det är prov är på fredag (writing) och nästa vecka är det SO). Undra om vi har lärt oss av våra misstag till dess eller om vi gör om samma? Jag vet vad jag tror i alla fall och det är tyvärr inte det förstnämnda - Ridå!


Bildkälla: http://www.ka.se/contentImages/78463_1.jpg

Var är väggen? Det berömda uttrycket/diagnosen "gå in i väggen" är inget jag skojar om men jag tror att ibland så använder jag det utan att egentligen ha kunskap om vad det innebär för egentligen eller framförallt: hur vet man om man har det/eller är nära "väggen". Jag känner många som har "gått in i väggen" dvs jobbat sig/studerat sig till utbrändhet. Många av dessa är dubbelarbetande kvinnor, med småbarn/tonårsbarn och kanske även äldre föräldrar att ta hand om. Så min fråga  "var är väggen?" är mer menat som en varningsklocka till mig själv. Var går gränsen för hur mycket jag orkar? Det var inget roligt lönesamtal och det knöt inte alls an till medarbetarsamtalet, tycker jag. Jag gick därifrån med helt odefinierade kolumner och boxar hit och dit. Uppenbarligen tyckte hon och jag inte alls samma. Jag kände att hon inte tyckte att jag hade många plus/styrkor, medan hon menade att det tyckte hon visst men då satte hon kryssen "i mitten" medan jag satte dem längst till höger. Kändes iaf inget kul och det blev en olycklig stress under en rast, mitt emellan, då jag vaktade nationella prov. Det kändes inte bra när jag gick därifrån och det är inte något som jag tänker släppa utan jag kommer ta upp det med henne igen, lika bra det.

Sen följetongen angående min felaktigt uträknade lön (eller snarare avsaknaden av den): Min lön är ju totalt fel uträknad och det ska rättas i brådrasket, innan fredag. Känns stressigt bara det. På det har jag läkarbesök för båda barnen och operation/undersökning för ett av barnen. På det är det min egen "sjukdom" dvs ett huvud som inte hänger med och som inte orkar ta in allt utan att få trötthetssymptom och huvudvärk. Det känns som det är lite mycket nu...så där är min fråga: Var är min vägg? Var går min gräns? Jag vill inte bli utbränd och "gå in i väggen", men är riktigt orolig för att jag är nära att göra detta. För första gången i mitt liv klarade jag inte att hålla masken inför en elev. En av mina åttor blev lite glad när hon såg mig och frågade "hur är det"? Då brast jag, hon blev helt förvärad förstås, jag förklarade att det inte hade med henne eller elevarbetet att göra- utan snarare andra jobbdelar. Jag poängterade att jag var så glad att jag hade eleverna att de är de som min fokus ligger på- arbetet med eleverna - och jag är så oerhört tacksam att jag har så härliga elever. Eleverna lyckas lyfta mig och få mig att må bra- stort tack till dom, det inkluderar även tidigare elever (alltså elever som går i gymnasiet eller är idag vuxna). Jag har kontakt med några av dem och det är så oerhört härligt och roligt att få ha den kontakten. Eleven som hade råkat fråga hur jag mådde, blev iaf lättad och förstod att det inte rörde dem. Men för mig var det ett nederlag, eftersom detta aldrig hade hänt förut. Så, kanske är det dags att "kasta in handduken", men det VILL JAG INTE. Så det kanske är dags att gå i lite stresshantering och/eller personlig utvecklingskurs? Hm...jag ska pröva på yoga på torsdag kväll, det kan vara en bra början. Återkommer med min upplevelse av detta;-).

 Japp, kan jag sitta så här, så klarar jag allt;-)

http://images.bokra.net/bokra//11-03-2012/057813485.jpg


Jag har börjat läsa "28 timmar på ett dygn", boken jag fick av två av mina sjätteklassare, i födelsedagspresent. Den är otroligt rolig och jag skrattar högt och igenkännande. Hur den här mamman försöker fejka en färdigbakad paj till att se hembakt ut pga de krav som hon upplever från övriga klassmammor. Gliringar från höger till vänster "Åh, så du jobbar heltid, när ska du gå ner i deltid"? Prestige och en mall hur hon tror att det ska vara. En karriär, en lyckad mor, en lyckad hustru och väninna/dotter mm, bara det att hon räcker inte till, det behövs "28h om dygnet". En underbar liten dialog mellan huvudpersonen och hennes väninna, via mejl: Fråga: "Varför väger gifta kvinnor mer än ogifta? Svar; Ogifta kvinnor kommer hem, ser efter vad som finns i kylen och går och lägger sig. Gifta kvinnor kommer hem, ser efter vad som finns i sängen och går till kylskåpet" - Ridå;-). Sid. 30.

Jag hoppas att jag är lite piggare, lite gladare och lite mer lättad nästa gång jag skriver än vad jag är nu, över min nuvarande situation.  Den som jag har hamnat i såväl ekonomiskt som jobbmässigt. Jag gillar inte att ha "outredda saker" med någon oavsett om det är chefer eller om det är elever, föräldrar etc. Jag gillar raka puckar/raka rör och det är alltid bättre att ta ev. saker med vederbörande direkt än att springa bakom ryggen och prata. Tydligen mer manligt med "raka puckar" än kvinnligt. Vet faktiskt inte om det är vetenskapligt bevisat eller har stöd i det påståendet men det brukar dyka upp i sammanhanget. Men därför ska jag försöka reda upp vad jag upplevde knepigt med lönesamtalet och förhoppningsvis tyckte hon kanske också att det inte blev bra (?). Så det är mitt tips idag: varva ner först (skriv av dig;-), genom att skriva/prata av dig, sov på saken och återkom sen till vederbörande/  ta itu med problemet. Försök undvika att skriva saker i affekt (känsloutbrott) för det brukar inte bli bra. Jag kan säga att angående min lönesituatuon så är det ett och annat mejl i affekt, men man lär sig så länge man lever;-).

Allt för denna gången, nu blir det liten promenad i snålblåsten innan jag hämtar barnen:-)


Bildkälla: http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/16227132/800/normal/5b2230768a426/Hja%CC%88rta.jpg

Kram på er alla! Tack för att ni finns <3

Balansproblem, gips, födelsedag-suprise och konflikter

Jaha, ja...så det där bakslaget med huvudvärk, yrsel och extrem trötthet gick inte över?! NÄ, jag var på måndag, tisdag och igår fortfarande riktigt dålig med huvudvärk, yrsel och allmän "svajig gång". Känns lite som att gå på en båt och parera för att inte tappa balansen. Bara det att jag går inte på en gungande båt utan på en stilla gata eller golv:/. Som pricken över i så har den lilla tjejen fått gipsad arm, ska sitta på i 4v, p.g.a att hon ramlade så illa i skidbacken. Så himla otur:(. Båda tjejerna hade jättekul i Branäs, med sin pappa, och åkte för glatta livet. Det var det där sista åket då det hade börjat slaska och regna och ja...
Hon fick åka scooter ner och det var väl en upplevelse i sig;-). Väl i sjukstugan så trodde dom att det var en muskel bara. MEN, lilltjejen satt i bilresan (drygt 3h) ner och hade tydligen inte klagat så mycket, ätit lite godis och spelat Nintendo. Men, som tur var så kollade hennes pappa armen innan de åkte hem till ön och då var den jättesvullen och gick inte att röra. Akuten, Östra sjukhuset (Drottning Silvias barnsjukhus) nästa...Säga vad man vill, men när barn har så ont (för nu gjorde det så ont på lilltjejen att hon skakade och hade frossa:`), så går saker och ting snabbt där. Iaf gjorde det nu; röntgen blixtsnabbt och gipsad arm, sen hem med en 6-åring pumpad med smärtlindring. Dom första dygnen är värst och de fick bli så att hon och storasyster fick stanna hos sin pappa ett par dagar extra.

 Kan du se sprickan;-)? Underarmen har en ritad pil vid sprickan, knappt synbart på detta foto. Men man ser ett litet svart streck. Jag säger som lilltjejen sa: "Mamma, bara det lilla strecket och så gör det så ONT, jag fattar ingenting":-)

 

Men barn är härliga och anpassar sig. Fantastiskt vad hon klarar sig bra med bara en fungerande arm, sen underlättar ju det att det är vänsterarmen som är gipsad och inte höger, eftersom hon är högerhänt så funkar ju saker som att skriva, rita, pärla och äta mm. Numera får ju barn lite "roligare" nät runt gipset och får välja färg, här kommer denna underbara tjejs gipsade arm. Hon sover här på den sidan med gipsad arm, men har löst det också;-). Snutten hänger med ännu och har gjort så sen hon föddes, supersött:-).

 

 Gipsad arm med "Laban-snutten" (fast det är Tummen och inte Laban, men det är samma upphovsman;-). Inte så noga, den har alltid hetat Laban-snutten <3





Jag fick alltså hem barnen först igår kväll. Jag skulle ju egentligen hämtat dem i måndags men jag var för dålig själv, helt enkelt, och kände att jag inte kunde ta hand om lilltjejen med värk och nygipsad arm. Kunde knappt fokusera på det läkarbesök som vi var på med stora tjejen (jodå, det har vi hunnit med också). Hade så fruktansvärt ont i huvudet och var så trött och låg att jag knappt kommer ihåg vad läkaren sa. När jag fick hem barnen igår tänkte jag: hjälp, hur ska jag orka? Egentligen inte så mycket hur ska jag orka ta hand om dem utan mer: hur ska jag orka hålla humöret uppe? Bevara lugnet (då barn bråkar ska man ju behålla lugnet och det lyckas jag ju alltid med-not;-). Jag har ansträngt mig och vi fick en mysig kväll igår och jag glömde påminna dom att jag fyllde år (jag glömde av det helt enkelt). Hade kanske trott att deras pappa påmint dem och de kanske hade fått tid att göra något till mig hos honom, men icke. Så det var ingen som sjöng för mig i morse, en ganska konstig känsla faktiskt (jag saknade den). Jag kan inte begära att mina barn har koll på datum och dagar, de är för små för det, där måste man som förälder hjälpa till. Deras besvikelse blev stor och lilltjejen, som var hemma lite med mig på fm, började genast jobba med ett halsband till mig:D. Stora tjejen går ju i 1:an och hon hade inte haft tid att göra något för mig idag, det hade hon glömt bort;-). Men vi åkte till fiskaffären och systembolaget och det blev bubbel till mig, färska räkor, rökt makrill och fiskbullar till middag/kvällsmat. Allt med "bagebrö", supergott och välbehövligt.

Men några som inte hade glömt att jag fyllde år var två av mina elever. När jag kommer till jobbet (jag börjar sent idag, vid 12, en av två halvdagar jag har på min 75%-iga tjänst) och ska sätta mig vid skrivbordet står denna påse där! Jag blev (och är fortfarande) superglad för detta:

 En påse med ett jättefint armband, födelsedagskort (jätteroligt skrivet) och en pocket bok om en "karriärskvinna" som ska få livspusslet att gå ihop;-).

 Sorry, ni får vrida på huvudet för att läsa texten på insidan av kortet;-).

 

Jag tycker det är fantastiskt att två tjejer i åk 6 kan vara så försigkomna och tänka så "moget" och få till en sådan här present, som ovan. Eller som den ena tjejen sa: "Det kändes helt rätt - det är änna likt dig"...Ha,ha det är inte fy skam med tanke på att det är självaste Sarah Jessica Parker (från Sex and the city) på omslaget;-). Kan upplysa om att hon är sex år äldre än mig....mohahaha:p

 

Som lite extra krydda på födelsedagen så ägnade jag sammanlagt ca en timme åt att lösa diverse konflikter och missförstånd och tror faktiskt att jag lyckades. Jag fick de inblandade att förstå att ingen behöver ha rätt eller fel och att det är hur man upplever det som de får försöka beskriva. Vi fick till slut till en vinna-vinna-situation där de inblandade kände att de kunde vara goa vänner och att missförstånd och snabba dömande/fördömanden inte är något som någon tjänar på. Detta måste självklart följas upp, kontinuerligt och jag har lite och göra där, den närmsta tiden. Bl.a. måste det dokumenteras ordentligt, vilket jag inte hann idag. Jag har bara gjort "snabbanteckningar" och de får jag ha som underlag när jag skriver mina incidentrapporter. Hoppas jag får tid imorgon och göra det. Är dock inte säker, för jag har lektioner från det jag börjar till dess jag slutar och har inga "hål", men annars får jag göra det på måndag, så är det. Däremot ska jag kolla av läget och följa upp det imorgon, det känns otroligt mycket viktigare än att jag ska sätta mig och skriva ner en rapport, som lär ta dryga halvtimmen innan jag får ihop det ordentligt.

 

Bildkälla: http://paulaz.se/wp-content/blogg06/juli/arbete5.jpg

 

Ja...den här veckan har varit annorlunda på många sätt. Men den största chocken fick jag nog när jag öppnade mitt lönebesked: att utbetalas: 0.00 kr och en nätt "liten" (not) löneskuld. Ja, någon hade klantat sig (igen) och lagt in totalt fel sjukperioder och avdrag kors och tvärs. Det var inte många rätt någonstans:/. Ja, det är inte löst än, men det lär dom ju bli tvungna att lösa. Men det känns för j-ligt hela denna sjukskrivningen har varit ett enda stort problem, ekonomiskt. Först kommer inga pengar från Försäkringskassan (för att jobbet glömt att sjukskriva mig från dag 15, då F-kassan tar över) och sen kommer för mycket pengar från jobbet och nu kommer inga pengar alls. Fascinerande hur mycket fel det kan bli. Jag lovar att jag hade kunnat lägga in mina egna sjukperioder och fått mer rätt än vad detta har visat sig bli. När jag fick reda på detta felet så var jag inte cool lugn om ni nu tror det. Jag gick i däck och blev jättestressad över detta. Ekonomin och ens lön är ju en grundtrygghet och det kändes som någon hade ryckt undan mattan under mig. Så i tisdagskväll tog jag mig en sen promenad och mötte en gammal bekant som spontant frågade om jag ville hänga på och promenera med henne. Jag var egentligen inte ute på en långpromenad och var på väg åt andra hållet, men kände "Ja, varför inte?". Då kanske jag får tankarna på annat? Det fick jag:D. Är evigt tacksam för den här "hjälpande handen" som oväntat sträcktes ut och som jag tackade och tog emot. Återigen: "se varje nytt möte som en läromästare" (Agneta Sjödin) eller som en glädjespridare, för det var framförallt det jag kände efter promenaden: Jag var så mycket gladare och vi hade dessutom stött på en gemensam kompis, som hade varit ute på roliga saker och delade med sig av härliga anekdoter:D. Är evigt tacksam att jag fick ta del av denna roliga och humoristiska kväll istället för att gräva ner mig i löneproblem, sjukskrivningsperioder och sjuka barn.

 

Bildkälla:

http://gfx2.aftonbladet-cdn.se/image/15930141/485/normal/7791b6872bd96/rik.jpg

 

NU ska jag avrunda min födelsedagskväll med att vara så tacksam över allt jag har: så otroligt fina barn, vänner, familj och härliga kollegor och elever. Jag är också tacksam över alla dom som kommit ihåg och orkat bemöda sig med att gratulera mig via Facebook - stort tack till alla dom. EN person ringde och pratade och sjöng per telefon: min mamma:D...så är det moderna livet - men det är inte fel - det är bara annorlunda och man får köpa det och acceptera det. Men inget går upp mot när mamma ringer på mobilen (har ju stängt av mitt fasta telefonabonnemang) och sjunger: "Med en enkel tulipan...":D.

 

Kram på er och glöm inte: ta hand om varandra och försök se något roligt i vardgen - hitta en lugn vrå någonstans. Om det sen är i färjkön (jodå, det är flera av oss som passar på att luta oss tillbaka och bara se kön som "egen-tid";-), på yoga-passet eller i soffan med den/de man älskar är strunt samma - bara man GÖR det:D.

 

/Vi hörs snart igen:D

 

 

 



 

Bakslag, svart mark och tristess...

Ja, så var jag då hos neurologen (överläkare och specialist) i torsdags morse. Jag får äntligen träffa en läkare som LYSSNAR och bemöter mig med respekt, han är ruskigt kunnig och hans ordination blev fortsatt sjukskrivning 25% dvs jobba 75% med 50% ordinarie tjänst och 25% stödlärare. Jag har väl mer och mer insett själv att jag inte orkar mer. Han var också väldigt tydlig med att min läkare på Vårdcentralen Öckerö är den som bör sjukskriva mig i fortsättningen också. Jag påpekade att hon var väldigt rädd för Försäkringskassan och då såg jag att han reagerade. Han kommer skicka tillbaka "kraven" på vad de ska göra för mig, till VC Öckerö. Försäkringskassan kan inte bestämma över detta, eftersom jag har så mycket symptom kvar. Hm...jag hoppas verkligen inte att jag får problem med dem. Jag ringde min personlige handläggare "semester", jaha. Jag lämnade meddelande, hyser ingen förhoppning om att hon kommer ringa upp mig. Hon skulle ringt upp mig då jag började jobba 75%, men det har hon inte gjort. Däremot måste läkaren skriva TYDLIGA läkarintyg varför jag inte kan jobba heltid. Det är väl det som är det jobbiga, kanske;-).

 Vargen kommer;-)

 

Bildkälla: http://www.expressen.se/ImageHandler.axd?imageFormat=secondColumn&guid=8c9dc496-c37f-8784-ce95-5b7329df1b74

Den här veckan har varit lite speciell med full dag pg.a kurs och efter läkarbesöket så åkte jag till jobbet, så klart. Hm...det blev visst heldag där också. Det var först när jag kom hem på torsdagskvällen som jag insåg att jag hade jobbat alla dagar fullt:(. Jag kände mig trött men gick ändå en kvällspromenad med underbara, härliga och goa vännen N (ni vet hon som kom med mat när jag var sjuk, bjuder mig på lunch och kommer hem med hämtmat). N har funnits i mitt liv i nästan 20 år och den här gången var det jag som, kanske, kunde stötta henne. Det är skönt när man kan ventilera jobb och problem som dyker upp där. Vi jobbar ju med liknande saker och mycket kan jag hjälpa till med ex "konflikthantering" och hur man kan föra fram sina åsikter på bästa sätt utan att trampa någon på tårna. Tänk alltid: Vinna-vinna-situation, dvs lägg fram dina förslag/åsikter/reflektioner utan att den andre/de andra tappar ansiktet = ingen förlorar - alla vinner:-). Drömläge i konflikthantering men ack så svårt;-).

Bildkälla:



http://www.kunskapsfyren.se/img/img_8252_fixad-2.png

Många bäckar små; heldagar, långpromenad och för lite vila och sömn, i alla fall när jag vaknade igår morse kände jag mig jättedålig. Det susade i huvudet, huvudvärk och yrsel. Jag ringde direkt till jobbet och sjukskrev mig. La mig sen och somnade om, slumrade och dåsade och sov till,...12.30! Vet inte när jag sov så länge sist, i tonåren?! När jag går upp så känner jag mig jätteillamående, yr och det susar och dånar i huvudet och huvudvärken dunkar på. Hjälp! Tänker jag och går mot toaletten. Väl där känner jag hur nära jag är att svimma och blir kvar i en kvart innan jag vågar röra mig. Huvudet mellan bena, för att blodet ska rusa till huvudet, men vet i f-n om jag tyckte det hjälpte. jag mådde verligen jättedåligt och kallsvetten bröt fram och jag darrade som ett asplöv. VARFÖR!? Jag vill bli frisk nu! Jag känner att jag blir förbannad och rädd också förstås. Hela eftermiddagen sen var jag hemma och inne förstås, väldigt darrig, skakig och låg. 17.50 åkte jag ut, till apoteket (var tvungen) och gjorde ett par ärenden till. Både min syster och min gamla kompis som jag mötte på mitt ärende sa samma sak: "Det syns i dina ögon att du inte är bra - hem och lägg dig". Kompisen la dessutom till: "och du som var så pigg i ögonen och såg så bra ut häromdagen". Ja, jag kände ju mig jättemycket bättre och piggare efter påsklovet. Detta har jag summerat och kommit fram till att jag nu måste vara stenhård på mina 75% och VILA varje ledig stund jag kan. Men vad blir det för liv? Jag vill faktiskt kunna göra saker också:/...Ja, lite bitter, ledsen och depp blev jag av det här. Jag vill också kunna hänga med ut på roliga saker och "gå ut" mm, men men...Min tid kommer och DÅ! Beware;-) MOhaahaha:p.

http://media.klackarnaitaket.com/2012/01/kit_logo.png

Idag sov jag bara till 11, inte helt normalt det helle,r men tydligen behövde mitt huvud och min kropp det. Jag gick hemma och drog i tre timmar för att känna efter hur jag mådde och om jag skulle klara av en promenad och lite mellanmål uppe i bergen. Ja, jag kände att det var dags att komma ut i solen och se "med egna ögon" hur branden hade satt sina spår i naturområdet där jag har lekt och vistats som barn och som vuxen med mina egna barn. Om jag var låg och lite depp innan så blev jag ju inte mer upplyft av att se denna svarta syn, bokstavligen. Det luktade brand, lunt och marken var varm, så varm att det kändes lite obehaglit att gå med mina gummistövlar över den tjocka svarta marken.

 

På min väg upp till det eldhärjade området hittade jag denna på stigen. Hm...hoppas vederbörande inte hade en för jobbig promenad sen;-).

 

 Nä, det är inte skugga, det är eldhärjat så in i

                                            h-e!

 Titta noga, området runt denna telestolpe är avspärrat, varför? Jo, "den hänger löst" dvs elstolpen är så eldhärjad och delvis uppbrunnen så att det är rasrisk!

 Det gröna i bakgrunden är stora träd och de    står kvar- jippi!

 Inte öken men totalt stendöd buske,  en av hundratals!

 

 

 Avspärrade området  med den "löst hängande stolpen"

  

 

Men "min" underbara sjö finns förstås kvar och alla fina träd som omringar den, då blir det fin skridskoåkning fler vintrar:-)

 

Jaha, vilken otrolig upplyftande promenad det blev - not! Men på min tillbakaväg så sken solen i mitt ansikte och det blev varmt och skönt, vantarna åkte av och så även mössan - VÅRKÄNSLA :D. Blev så otroligt laddad så jag orkade dra över lägenheten med dammsugaren och ta hand om tvätten, sistnämnda aldrig med större entusiasm;-). Så nu sitter jag här, hyfsat ok i huvudet, ingen huvudvärk, ingen yrsel och jag har tröstat mig med GOD glass:

 



 

 

 

Absolut den godaste glassen - tyckte jag behövde det;-)

 

Hm, så var det dags för valet...det jättesvåra valet: vilken film blir det ikväll? Igår blev det "Alla hans ex" - riktigt rolig om än dråplig, helt ok och sevärd iaf. Idag står det "Dumpa honom" på tablån. Hm...kan ana ett tema här;-). Varför tittar jag på detta? Kända skådisar i sistnämnda iaf: Ben Affleck, Jennifer Aniston mfl. Men är den bra? Tror dessutom jag har sett den. Näpp, slår över till SVT 1 och då blir det "Unge kommissarie Morse", det kanske kan vara nåt? Brittiska deckare gillar jag skarpt. Jag ger den en chans och hoppas att den kan göra att jag glömmer tristessen en stund. För just nu är ju inte livet fyllt av glädjeämnen precis:/.

 

Men imorgon så mår jag bra igen och då ska det bli en löparrunda:-). Det var ingen fara att försöka, det kan inte hända något, påstod neurologen iaf. Jag måste känna efter själv. När jag har "gått för långt" och gått över min gräns säger kroppen ifrån. Jag får ett "kvitto" på att det inte går. Som igår morse och sen hela dagen, i viss mån idag också. Men imorgon, om jag känner att jag är bra, så gör jag ett joggarförsök:-). Jag mår bra av röra på mig och få utlopp för frustrationer, irritationer mm. Det känns så himla bra efteråt, visst gör det?

Vad gör du för att må bra? För att få utlopp för din överskottsenergi mm? Droppa gärna tips i kommentarsfältet, det går bra att vara anonym:D.

 

 En ska inte klage: Bild från Storsjön, vinterisväg i Norrland - 50 m isdjup!!! Känn på den du;-). Där dröjer våren ett tag till;-)

 

Nu önskar jag er alla en fortsatt trevlig och avkopplande helg:D

 

 Kram på er!