Vem är jag?

....Så vem är jag?
Som bloggens titel antyder en pedagog, kanske inte lika bitter i yrket som privat;-). Mina inlägg ska ses med glimten i ögat och inte tas bokstavligt - allt är inte svart eller vitt i min värld :-). Inläggen kommer att handla om både mitt privatliv och mitt yrkesverksamma liv.

Så börjar livet efter 40? Ja, på många sätt gör det det; jag är mer vuxen (vad det nu är?!), självförsörjande, färdigutbildad (blir man nånsin det i dagens kravfyllda samhälle?), hittat mig själv (förhoppningsvis).

Men så händer det saker som gör att man kanske; blir sjukskriven och "lönen" blir ett skämt, måste vidareutbilda mig (för att ha kompetens enligt gällande lagstiftning), tappat bort mig själv i "provseperation" (på prov för vadå? för vem? JAG VILL INTE!), växelvisboende och delande av villa mm, "betänketid i 6 mån" (gällande lagstiftning för gifta med barn under 18 år), desperat jakt efter bostad på en ö med begränsade möjligheter och en kommun som inte tar ansvar alls för att hjälpa separerade/skilda föräldrar. När tiden kommer då skilsmässan "kan lagligt gå igenom" så vet varken jag eller mannen (pappan till barnen) vare sig ut eller in: vad känner jag/han/vi? Orkar vi, vill vi...en jul som faktiskt var riktigt trevlig och mysig med hans familj men ändå? "Gnistan", var är den? Finns den? Ska den finnas efter 10 år tillsammans? Så det där med tilliten...när den väl fått sig en rejäl törn och knäck hos mig så har jag svårt att förlåta och glömma "gå vidare". Den gamla devisen: Lär dig livets svåra gåta: älska, glömma och förlåta"- njae, sorry funkar j-lgt dåligt för mig.

Så nu är jag här:
En jättefin hyresrätt, (privat hyresvärd i 2-familjshus) med kanonläge, nära bad, motionsslinga, altandäck (jo, jag har markplan) och i ett barnvänligt naturområde. "Vilken tur du har haft" - säger jättemånga och syftar förstås på att jag fått en bostad överhuvudtaget. "Javisst, har jag, jag trivs jättebra", svarar jag och innebords svär jag och har lust att skrika:
Vadå tur?! Ett kraschat äktenskap och känsla av att ha misslyckats -- ja, vilken tur jag har, verkligen!!!

Men så, sakteliga...så kan jag se och känna ljuset i tunneln...
Fast tunneln är väldigt krokig och har många avtagsvägar, men så småningom kommer jag att hitta fram till...ja, vadå? Ny man? Nytt hus? Nytt jobb? Vad f-n vill jag egentligen? Men vänta var jag inte efter 40 och vuxen och "hittat mig själv" - nähä, så jag måste börja om nu då?
Ja, fy fan "Vilken tur jag haft;-)".

Som pricken över i: jag halkar... på skolgården (under arbetstid), på en dold isfläck (härligt med nysnö - ja, i backen ja!) och slår i skallen och får en första diagnos; hjärnskakning. Detta var den 3:e december 2012....hm...jag är fortfarande sjukskriven p.g.a av detta...så fortsättning följer...kanske imorgon...om min hjärna orkar sitta vid skärmen...dagens dos är med råge måttad, för vem vet imorgon kanske jag inte kommer ihåg att jag påbörjat den här bloggen: för "Vem är jag"?

Kram på er och dagens ljusglimt i min "bittra värld" är: