Intensiv helg, intensiv arbetsvecka och var är "väggen"?

Oj, det har gått några dagar nu sen sist...kan inte skylla på något annat än att jag har känt av det bakslag och minimerat tid vid datorn och skrivandet vid den. Detta eftersom huvudvärken gör sig mer påmind då och jobbet har krävt mycket tid vid datorn och då är dagens "dos" fylld. Det känns att jag har börjat jobba 75% och det är tufft att orka med för mitt huvud och jag känner mig nedsatt både känslomässigt och handlingsmässigt (psykiskt och fysiskt). Helgen som passerade var intensiv med barnkalas, simning, logistik med barnens kompisar och söndagens "släktkalas". Släkt och släkt. Det var min syster med ett syskonbarn, det andra syskonbarnet, med sin pappa, var upptagna på annat håll med träning etc. Det var också mina föräldrar. Jag hade bakat chokladtårta, sockerkaka med smörkräm. Det blev över halva tårtorna kvar, jag lämnade det till jobbet i personalrummet. Mina kollegor blev överlyckliga (vi lärare är inte så bortskämda med att bli bjudna på fika "bara så där"). Det var uppskattat och jag kände att jag gjorde några glada iaf:-). Jag fick en mixer:D så nu kan jag göra goda smoothies utan en massa skvätt (har stått med stavmixer och hållt för, lite småjobbigt;-). Av föräldrarna fick jag en gjutjärnsgryta, välbehövligt för jag hade ingen. Har liksom stått med vanlig kastrull då jag ska göra grytor och stek etc till barnen och mig. Det är ju inte så att jag står o gör det när jag är själv men försöker laga lite "bredare" när jag har barnen dvs kalops mm.

Bildkälla: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg73RoZys3uwS2rJduNPlWNRpuvPuqgj6IdtTaGRSTSzYkNtjoYodpdVDQy_O5mEr-gYRrzSSw3-Kd02mqSYhikFwNTavGz-OAceZG44_SCXqmtyGRoDF5ap44m49IVuSF-PTnazVv9mJM/s1600/IMAG0044.jpg Hm...min tårta såg nästan likadan ut;-)



Arbetsveckan började intressant, med medarbetarsamtal med chefen i nästan 90 min. Det gick bra och kändes helt ok och jag hyste god förhoppning inför det lönesamtal, som skedde idag. Det var inte bästa utgångsläget för det var nationella prov i engelska för år 6 idag. Som vanligt var det kaos, jag fick inte ut min provbunt igår pg..a "sekretessen" - bullshit. Det är något som vår skola har hittat på själva. Enligt Skolverket så kan vaktande lärare/undervisande lärare få tillgång till det dagen INNAN provet, dvs igår (för att i god tid hinna förbereda sig och läsa instruktionerna). Men när jag försökte få min klass prov igår, så fick jag inte det utan det hänvisades till idag, kl 8! Jag börjar inte förrän kl.8.30 men visste att NP-insläppet var 8.20. Pg.a väntetid och 3 köers färja (otroligt, för så brukar det inte vara) så var jag inne på skolan 8.23. Tog vägen om expeditionen och då fanns inga prov där. Någon god kollega i mitt lag, hade hämtat alla klassers prov. Jättesnällt, men där förlorade jag både tid och kraft. Så mycket onödigt spring och information som inte når fram. Som pricken över i när jag fått igång mina elever, på slaget 8.30, så öppnar jag min dator och mejlen. Där finns då ett mejl ang "Intstruktioner för NP i engelska", dessa instruktioner skulle ligga i mitt fack. Nu var det ju så att jag trodde instruktionerna skulle finnas med i bunten med prov - inte mitt fack. Således. Jag hade startat mina elever med MINA instruktioner och utan de instruktioner som kommer från Skolverket (nog för att de fixar det ändå, men jag vill göra "rätt"). Så i mitt försök att ligga ett steg före så hamnade jag ett steg EFTER och nu är jag sur över detta och har framfört det till chefen, som har upp över öronen fullt med andra saker så det lär inte hamna högt på priolistan. Nästa gång det är prov är på fredag (writing) och nästa vecka är det SO). Undra om vi har lärt oss av våra misstag till dess eller om vi gör om samma? Jag vet vad jag tror i alla fall och det är tyvärr inte det förstnämnda - Ridå!


Bildkälla: http://www.ka.se/contentImages/78463_1.jpg

Var är väggen? Det berömda uttrycket/diagnosen "gå in i väggen" är inget jag skojar om men jag tror att ibland så använder jag det utan att egentligen ha kunskap om vad det innebär för egentligen eller framförallt: hur vet man om man har det/eller är nära "väggen". Jag känner många som har "gått in i väggen" dvs jobbat sig/studerat sig till utbrändhet. Många av dessa är dubbelarbetande kvinnor, med småbarn/tonårsbarn och kanske även äldre föräldrar att ta hand om. Så min fråga  "var är väggen?" är mer menat som en varningsklocka till mig själv. Var går gränsen för hur mycket jag orkar? Det var inget roligt lönesamtal och det knöt inte alls an till medarbetarsamtalet, tycker jag. Jag gick därifrån med helt odefinierade kolumner och boxar hit och dit. Uppenbarligen tyckte hon och jag inte alls samma. Jag kände att hon inte tyckte att jag hade många plus/styrkor, medan hon menade att det tyckte hon visst men då satte hon kryssen "i mitten" medan jag satte dem längst till höger. Kändes iaf inget kul och det blev en olycklig stress under en rast, mitt emellan, då jag vaktade nationella prov. Det kändes inte bra när jag gick därifrån och det är inte något som jag tänker släppa utan jag kommer ta upp det med henne igen, lika bra det.

Sen följetongen angående min felaktigt uträknade lön (eller snarare avsaknaden av den): Min lön är ju totalt fel uträknad och det ska rättas i brådrasket, innan fredag. Känns stressigt bara det. På det har jag läkarbesök för båda barnen och operation/undersökning för ett av barnen. På det är det min egen "sjukdom" dvs ett huvud som inte hänger med och som inte orkar ta in allt utan att få trötthetssymptom och huvudvärk. Det känns som det är lite mycket nu...så där är min fråga: Var är min vägg? Var går min gräns? Jag vill inte bli utbränd och "gå in i väggen", men är riktigt orolig för att jag är nära att göra detta. För första gången i mitt liv klarade jag inte att hålla masken inför en elev. En av mina åttor blev lite glad när hon såg mig och frågade "hur är det"? Då brast jag, hon blev helt förvärad förstås, jag förklarade att det inte hade med henne eller elevarbetet att göra- utan snarare andra jobbdelar. Jag poängterade att jag var så glad att jag hade eleverna att de är de som min fokus ligger på- arbetet med eleverna - och jag är så oerhört tacksam att jag har så härliga elever. Eleverna lyckas lyfta mig och få mig att må bra- stort tack till dom, det inkluderar även tidigare elever (alltså elever som går i gymnasiet eller är idag vuxna). Jag har kontakt med några av dem och det är så oerhört härligt och roligt att få ha den kontakten. Eleven som hade råkat fråga hur jag mådde, blev iaf lättad och förstod att det inte rörde dem. Men för mig var det ett nederlag, eftersom detta aldrig hade hänt förut. Så, kanske är det dags att "kasta in handduken", men det VILL JAG INTE. Så det kanske är dags att gå i lite stresshantering och/eller personlig utvecklingskurs? Hm...jag ska pröva på yoga på torsdag kväll, det kan vara en bra början. Återkommer med min upplevelse av detta;-).

 Japp, kan jag sitta så här, så klarar jag allt;-)

http://images.bokra.net/bokra//11-03-2012/057813485.jpg


Jag har börjat läsa "28 timmar på ett dygn", boken jag fick av två av mina sjätteklassare, i födelsedagspresent. Den är otroligt rolig och jag skrattar högt och igenkännande. Hur den här mamman försöker fejka en färdigbakad paj till att se hembakt ut pga de krav som hon upplever från övriga klassmammor. Gliringar från höger till vänster "Åh, så du jobbar heltid, när ska du gå ner i deltid"? Prestige och en mall hur hon tror att det ska vara. En karriär, en lyckad mor, en lyckad hustru och väninna/dotter mm, bara det att hon räcker inte till, det behövs "28h om dygnet". En underbar liten dialog mellan huvudpersonen och hennes väninna, via mejl: Fråga: "Varför väger gifta kvinnor mer än ogifta? Svar; Ogifta kvinnor kommer hem, ser efter vad som finns i kylen och går och lägger sig. Gifta kvinnor kommer hem, ser efter vad som finns i sängen och går till kylskåpet" - Ridå;-). Sid. 30.

Jag hoppas att jag är lite piggare, lite gladare och lite mer lättad nästa gång jag skriver än vad jag är nu, över min nuvarande situation.  Den som jag har hamnat i såväl ekonomiskt som jobbmässigt. Jag gillar inte att ha "outredda saker" med någon oavsett om det är chefer eller om det är elever, föräldrar etc. Jag gillar raka puckar/raka rör och det är alltid bättre att ta ev. saker med vederbörande direkt än att springa bakom ryggen och prata. Tydligen mer manligt med "raka puckar" än kvinnligt. Vet faktiskt inte om det är vetenskapligt bevisat eller har stöd i det påståendet men det brukar dyka upp i sammanhanget. Men därför ska jag försöka reda upp vad jag upplevde knepigt med lönesamtalet och förhoppningsvis tyckte hon kanske också att det inte blev bra (?). Så det är mitt tips idag: varva ner först (skriv av dig;-), genom att skriva/prata av dig, sov på saken och återkom sen till vederbörande/  ta itu med problemet. Försök undvika att skriva saker i affekt (känsloutbrott) för det brukar inte bli bra. Jag kan säga att angående min lönesituatuon så är det ett och annat mejl i affekt, men man lär sig så länge man lever;-).

Allt för denna gången, nu blir det liten promenad i snålblåsten innan jag hämtar barnen:-)


Bildkälla: http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/16227132/800/normal/5b2230768a426/Hja%CC%88rta.jpg

Kram på er alla! Tack för att ni finns <3